Ni som ogillar järnväg eller att ens läsa om den, kan hålla er undan från bloggen en vecka framöver. 😉 För nu kommer här fem inlägg i rad som bara handlar om mitt jobb som lokförare.
Det är mina foton och anteckningar från mina fem arbetsdagar under vecka 29, 2017. Nästan som en arbetsvecka för »vanligt folk«, förutom att jag jobbade måndag, tisdag, onsdag, lördag och söndag.
En liten inblick i hur det kan vara att jobba som lokförare. Håll till godo.
Redan under frukosten började arbetsdagen, så att säga. Mobilen plingade till. Ett mejl från driften berättade att det var förseningar på tågen från Danmark. Orsak? »Misstänkt kontaktledningsfel i Rungsted Kyst.«
Uppdateringarna kom löpande under morgonen. Ersättningsbussar hade satts in. Prognos sattes till 10.00. Sedan till 14.00. Och så började mejlen komma om minskat antal tågsätt, beroende på att elfelet stängt in tåg på andra sidan problemet.
Efter frukost duschade och rakade jag mig. På med en nytvättad arbetsskjorta och sedan cykel ner till Knutpunkten.
Varje arbetsdag börjar på samma sätt:
- Stämpla in mig.
- Skriva ut en lista över vad jag ska göra under dagen.
- Skriva ut körorder.
- Anteckna vilka tågsätt som jag ska ha i respektive tåg, och notera om någon ska multas (kopplas ihop) eller delas.
Därefter hämtar jag ut väskan (som bland annat innehåller varselväst och blanketter), och tar ett varv i lokalerna om jag har tid. Hälsar på kollegor, sätter igång Sundskanalen (till Nanas förtret) och så.
Helsingborg C är en av få kvarvarande stationer (åtminstone i mitt arbetsområde) som har ett TBFH-skåp (det som syns på bilden). TBFH = Tågbefälhavare. Det vanligaste användningsområdet i dag är att begära tågväg, men förr användes det här för att signalera till lokföraren att bromsarna skulle tillsättas eller lossas. Man använde det även för att signalera avgång till föraren.
Min första uppgift var att åka pass ner till Malmö. Inte alltför ansträngande. Jag satte mig i bakhytten som vanligt. Lugnt och skönt.
Väl framme i Malmö gick jag in på Konsum, som praktiskt nog finns på stationen, för att köpa lite att äta under dagen. Jag skulle ta över ett tåg från Danmark och sedan köra upp till Karlskrona. En koll på Tydals utmärkta gratisservice visade att mitt tåg skulle ankomma till Malmö C 12 minuter sent. Hade detta varit för något år sedan, så hade det ovillkorligen inneburit att tåget skulle varit ungefär lika sent från Malmö. Men nu är tidtabellen fortfarande anpassad för polisens ytterst sporadiska gränskontroll, vilket gör att tågen står i Malmö närmare kvarten och väntar.
Men tåget skulle, av okänd anledning, bli mer försenat. Driften beslutade då att hoppa över ett tågnummer, vilket gjorde att tåget som skulle gått mot Göteborg i stället skulle bli mitt tåg mot Karlskrona.
Under mitt väntande nere på plattformen, kom ett tyskt par fram och undrade om de var på rätt ställe för att åka till København. Nix. Jag visade hur de skulle ta sig till spår 1B, och de satte iväg med full fart. Dock gissar jag att de missade tåget med runt 10 sekunder, för det skulle precis avgå. Det är ett rätt vanligt fenomen att folk, inte minst turister, kollar ankomster i stället för avgångar. På tavlorna finns ingen skillnad varken i färg eller typsnitt, så om man inte läser rubrikerna ordentligt kan man lätt blanda ihop de två.
När mitt tåg ankom, var det många resenärer som strömmade ut ur tåget och som ville till Göteborg. Vad skulle de göra nu? Inte mer än att vänta på nästa avgång, tyvärr. Tågen dit går ju bara en gång i timmen.
Under tiden vi väntade på avgång, så hann faktiskt »mitt« tåg ankomma till Malmö – på spåret bredvid. Då kunde vi ju ändå ha kört till Karlskrona med det. Det är inte alltid lätt att beräkna hur sent ett tåg blir, så jag antar att driften tog det säkra före det osäkra. Tyvärr såg jag att ankommande lokförare glömde att släcka skyltarna ombord, så det stod fortfarande Karlskrona som destination. Illa. Sådant ökar risken enormt för att folk går på fel tåg.
Lokföraren som jag avlöste sade att tåget hade en tendens att vobbla. Men lyckligtvis märktes ingenting av detta när vi väl kom iväg. Det kan variera väldigt mycket, beroende på vilken bana man kör på och ibland även vilken ände av tåget man kör ifrån. Vi kunde därför hålla full fart hela vägen.
En barnfamilj stod på fel perrong i Hässleholm. För en gångs skull var jag snäll och inväntade dem. De var väldigt tacksamma.
Resan till Karlskrona avlöpte utan problem. Stationen där har byggts om och byggts till, och känts som en byggarbetsplats en längre tid, men nu verkar de vara klara.
Den nya perrongen har blivit väldigt fin. Det är bara lite förvirrande för resenärerna att spåret har blivit spår 6, med tanke på att spåret bredvid heter spår 1…
Under rasten i Karlskrona plingade det till i arbetsmobilen. Mejl från driften: Stopp i tågtrafiken utanför Kalmar. Obehöriga i spåret. Men några minuter senare, tror det var max åtta, var situationen löst. Ibland går det, lyckligtvis, snabbt och utan att någon kommer till skada.
Återresan till Malmö gick också utan problem. Däremot var det problem på sträckan Malmö-Trelleborg, där ett tåg med fordonsfel ställde till det och orsakade lite förseningar. Jag vet inte om det var en sådan försening som gjorde att SJ-tåget mot Göteborg (som ju inte kör på den sträckan, men ändå kan påverkas av andra tåg) blev sent, men otroligt nog fick jag köra före dem från Malmö! Och inte bara det, jag fick behålla det försprånget hela vägen till Helsingborg. Plötsligt händer det.
På väg hem tillbaka till Helsingborg mötte jag en sen kollega i Landskrona. Jag såg senare att hen hade varit i tid till Båstad, men där blev det ett längre uppehåll. Det verkar också ha tagit lång tid att ta sig till Ängelholm. Oklart varför.
Jag är nyfiken till naturen, så jag skulle gärna veta, men jag får också acceptera att det händer mycket runtomkring som jag nästan aldrig får reda på. Så länge denna okunskap inte inverkar menligt på rättidigheten för mitt eget tåg, får jag väl vara nöjd.
Rymdfrost 