Sista turen till København

För några veckor sedan kom beskedet från min arbetsgivare: I fortsättningen är det enbart tågpersonal stationerad i Malmö som kommer att få behålla sin SR-kompetens (som behövs för att få arbeta på järnvägen i Danmark).

Anledningen uppgavs vara att det skulle bli lättare att begränsa trafikala störningar, så att de inte sprider sig i systemet, men jag har min egen åsikt kring det argumentet. Det handlar snarare om att spara pengar.

Förändringen kom tydligen snabbt. Jag och mina kollegor i Helsingborg har noterat att vi alla saknar turer till Danmark från mitten av december och framåt.

I dag var det så dags för min (till synes) sista tur över till København. En ganska normal tur nu för tiden: Starta i Malmö 06.13, ankomst till København H 06.48. Ett kort uppehåll där innan jag vände tillbaka 07.12, och så åter på Malmö C 07.55. Ja, jag gjorde förstås mer än så både före och efter, men så här kan en sväng till Danmark se ut.

Jag var faktiskt inte intresserad av att få SR-utbildning. Delvis berodde det på pengar. Jo, jag är visserligen lokförare och sådana är kända för att vara lite giriga, men i det här fallet handlade det mer om principen. Jag tycker att det är en rejäl kompetenshöjning att lära sig att köra tåg i ett annat land, med andra signaler och säkerhetssystem. Och utbildning ska löna sig. Kan jag mer, vet jag mer och måste hålla reda på mer – ja, då ska detta också synas i lönekuvertet.

När jag påtalade detta för fackliga företrädare, så fick jag veta att de för länge sedan hade gjort en uppgörelse med arbetsgivaren. Då var arbetsgivarens målsättning att alla skulle ha SR-kompetens. Och eftersom alla skulle ha samma kunskapsnivå så småningom, var det lika bra att alla redan från början fick ett »SR-tillägg« till lönen.

Så tydligen har jag i flera år haft för hög lön, eftersom jag har haft samma lön som andra med större kompetens än jag. Men nja… det tillägget blev förstås begravt i alla siffror vid nästkommande lönerevision. Det är i alla fall ingen som kan berätta hur mycket lägre lön jag skulle ha haft egentligen, för tillägget syns ingenstans.

Nåväl. Jag är nöjd med lönen ändå. 😉

En annan sak som gjorde att jag tvekade till att få SR-kompetens berodde på sträckans beskaffenhet. En av de viktigaste sakerna man lär sig som lokförare är att om en nödsituation uppstår, så ska man i möjligaste mån undvika att stanna på en bro eller i en tunnel. Skulle det börja brinna eller tåget måste evakueras, så är det mycket värre än om man stannat »på fri mark«. Och vad innehåller sträckan Malmö–København för något? Jo, just en bro och en massa tunnlar…

Nu fick jag min utbildning så pass sent, att jag aldrig fick köra den vackra sträckan Kystbanen, mellan Helsingør och København, utan såg bara den under min utbildning. Å andra sidan slapp jag alla dessa nattväxlingar i Helsingør som man hörde talas om!

Och när jag väl blev klar och fick börja köra i Danmark på egen hand, dröjde det inte många månader innan järnvägstrafiken över sundet fick ett helt annat utseende än någon kunde föreställa sig.

Den stora flyktingkrisen började.

Varje gång jag kom till centralen i Malmö eller till Hovedbanegården i København, så kändes det som om antalet personer där hade ökat med 25 procent. Det kändes som om jag var med om något historiskt. Och det var jag ju egentligen också.

Situationen blev efterhand ohållbar. Det blev allt svårare att upprätthålla en normal järnvägstrafik.

Om inte tågen blev försenade från København H, eftersom volontärerna där tvingade upp dörrarna i sista sekunden för att ytterligare flyktingar skulle med tåget (trots att det gick ett tåg var tjugonde minut…), så blev tågen försenade på Kastrup. Där stod det nämligen andra volontärer, som tvunget skulle dela med sig av sitt skänkta berg av vatten, filtar och mat till folk på tåget, oavsett om de hade behov av detta eller ej.

Och när sedan gränskontrollerna på Hyllie drog igång, blev det totalkaos. Tågen stod kvar så länge vid plattformen att de fick »hoppa över« ett tågnummer, vilket gjorde att ett tåg som från början skulle till Karlskrona plötsligt fick slutdestination Göteborg. Och tågen till Göteborg fick gå till Kalmar…

Till slut gjorde DSB och Skånetrafiken en uppgörelse om att låta alla tåg få ett extra långt uppehåll i både Hyllie och på Malmö C, för att säkra trafiken norr- och österut. Och kontrollen på Kastrup gjorde att de flesta tågen från København skulle gå som tjänstetåg (det vill säga tomma).

Och där är vi nu. Flyktingströmmen har i princip upphört. I stället är det mest turister som kontrolleras på Kastrup. Och i Hyllie är det numera ytterst sällan man ser till någon polis eller passkontrollant.

Inklämda bland allt detta är de stackars pendlarna, varav en del har gett upp och antingen skaffat bil eller bytt jobb. Det ska bli någon ljusning på eländet inom kort, men det blir i så fall utan mig.

Jag får ju inte längre köra till Danmark.