T19: Pest eller pest

Pest eller kolera?

Uttrycket är välkänt, men – som jag brukar påpeka för folk, besserwisser som jag är – utgör inte direkt något svårt val. Pest är en hemsk infektion som dödar vävnad och så småningom den smittade. Kolera kan också döda, men ger inte samma skador och är dessutom mycket enklare att behandla.

Därför är det rimligare att ställa frågan »pest eller pest?«, vilket jag har fått anledning att göra nu.

I december sker det stora tidtabellsskiftet. (Det gör det varje år; andra söndagen i december är gemensam dag i Europa för just detta.) Nya avgångar tillkommer och några gamla försvinner. Ibland blir det större förändringar, ibland mindre. Samtidigt innebär det att det blir nya scheman för personalen, både tågvärdar och lokförare.

De nya schemaförslagen kom ut för en tid sedan, och det var ingen rolig läsning för oss som har Helsingborg som utgångsstation. Det har varit samfälld kritik, både från personalen och från de fackliga organisationerna.

Vad är det då som är så dåligt?

Tja, generellt sett så är våra arbetstider inte så jättekul. Eftersom tågen på vissa sträckor går dygnet runt, så blir förstås arbetstiden därefter. Olika turer kan därför börja tidigt på morgonen, mitt på dagen eller sent på kvällen. Turerna kan vara korta eller långa, ligga på vardagar eller helger. Detta förstår vi och accepterar vi, även om det inte alltid är så roligt. Det sociala livet blir väldigt inrutat och begränsat.

Men det som sticker ut den här gången är främst överliggningarna, alltså de turer som innebär att man tillbringar nattvilan någon annanstans än hemma.

På mitt nuvarande schema har jag en överliggning som varar i drygt 24 timmar. Jag börjar halv tio på morgonen på dag ett och jobbar (med en rast inlagd) fram till strax före klockan åtta på kvällen, då jag får sova på hotell i Växjö. Kvart i sex på morgonen dag två måste jag sätta igång med att klargöra tåget och göra en så kallad öresundskontroll. 06:18 kör jag sedan tåget till Malmö, där jag sedan tar över ett annat tåg och kör det hem till Helsingborg och slutar vid tjugo i tio. Detta innebär alltså drygt 24 timmars bortavaro, men där jag sedan kan vila upp mig i god tid tills familjen kommer hem på eftermiddagen.

På det nya schemat kan en överliggning se ut så här: Börja vid halv fyra på eftermiddagen dag ett och sedan jobba (med en rast inlagd) fram till strax efter midnatt, då man kommer till Göteborg. Sedan upp senast halv åtta på morgonen dag två, för att köra tåg (med en rast inlagd) fram till klockan sju på kvällen. Det är mer än 27 timmars bortavaro, varför man förutom frukost och kvällsmat med familjen nästan missar en kvällsmat till. Plus att man i vissa fall ska börja jobba igen klockan nio på morgonen dagen efter, varför tiden för vila och återhämtning blir väldigt kort.

Att ha en så pass lång dag två på överliggningarna är både psykiskt och fysiskt jobbigt. Många med mig sover inte lika bra borta, vilket förstås ökar på problemet.

En annan sak som har upprört är enformigheten.

Våra tåg trafikerar ett begränsat antal sträckor. Om vi har Malmö som utgångspunkt, så går tågen upp till Göteborg, Kalmar (via Alvesta) och Karlskrona (via Kristianstad). Det är långa sträckor, även om vi inte alltid kommer hela vägen till slutstationerna.

På det nya schemat kommer vi enbart att köra/åka på sträckan Malmö-Göteborg. That’s it! Vi kommer alltså inte ens att köra en vända till Hässleholm, vilket åtminstone hade inneburit lite variation.

Ovanpå detta har vi ganska korta raster på flera turer. Även om de kanske fungerar på pappret, så är det för snäva marginaler sett till hur verkligheten brukar se ut. Det krävs inte någon större försening för att rasten kommer att inskränkas till den grad att den blir ohållbar, både sett till vilan i sig och rent avtalsmässigt.

Till sist kan jag nämna att det var ont om valfrihet också. Vi lokförare hade två fasta scheman och tre »slaskscheman«. »Slasken«, eller »skubben« som den också kallas, är de scheman som man enbart har fridagsnyckel på. Så de som får dessa scheman, vilket kommer att bli majoriteten av förarna, kommer framöver enbart att veta vilka dagar som de är lediga. Först nära inpå veckorna kommer de att få veta hur de exakt kommer att jobba.

Detta var förmodligen lika tråkigt att läsa som det var att skriva, men inte lika tråkigt som att faktiskt få ett av dessa scheman.

Jag har skrivit till ansvariga på arbetsgivarnivå och inte fått något svar. Nå, nu kan de i alla fall inte säga att de inte hört någon kritik. För kritik finns det – i överflöd.

Man får väl börja hoppas på att T20 blir mindre dåligt… 😞