Reslow den ohederlige

När Jimmie Åkesson kallade till presskonferens häromdagen, var det nog många med mig som trodde att det handlade om att hans bostad i Sölvesborg hade utsatts för äggkastning med mera. Men det blev mer intressant än så.

Patrick Reslow, dittills en moderat riksdagsman, hade blivit Sverigedemokrat.

Det betonades snabbt (från moderat håll i alla fall) att detta var en mycket okänd person. Någon i det övre skicket sade sig behöva googla namnet för att få veta vem det var. Allt för att nedtona händelsen.

För mig var det däremot ett namn jag genast kände igen. Vi var aktiva i MUF ungefär samtidigt. Han i distriktet för dåvarande Malmöhus län, och jag för Kristianstad län, innan sammanslagningen till MUF Skåne skedde.

Jag kan inte säga att vi hade mycket kontakt med varandra, men de få gånger vi hade det så var det ingen trevlig upplevelse. Det fanns MUF-are som var hur trevliga som helst, och det fanns MUF-are som jag inte gillade särskilt mycket eller alls. Till de sistnämnda hörde Reslow. Han var en dryg person som verkade gilla att använda sin tyngd till att trycka ner människor om han var på fel humör.

Jag minns ett tillfälle då han satt som hedersordförande(!) vid en distriktsstämma eller ett årsmöte (eller vad det nu var) och uppförde sig – enligt min mening – riktigt illa.

En liten bakgrund först: Det finns vissa regler för hur ett möte ska genomföras. Folk begär ordet, de kan yrka på olika förslag eller motförslag, om de inte är nöjda med ett beslut kan de begära votering, de kan begära rösträkning och så vidare. En ordförandes uppgift är, bland mycket annat, att se till att dessa regler upprätthålls och respekteras.

Men när jag satt med på detta möte, hade Reslow bestämt sig för att köra någon form av idiotisk tävling med ombuden.

Om det finns mer än ett förslag till beslut, ska en ordförande börja med att gå efter acklamation – alltså att hen hör efter hur många som ropar bifall på respektive förslag. Sedan avgör ordföranden om det ena eller andra har vunnit. Ombuden har då möjlighet, innan klubban slår i bordet, att begära votering. Votering sker då genom att folk sträcker upp sina röstkort i luften och en snabb bedömning görs av ordföranden. Om ordföranden även denna gång »räknar fel« enligt ombuden, kan ett ombud även begära rösträkning. Då kommer de i förväg utvalda rösträknarna fram och räknar varje enskilt röstkort. Som sista åtgärd, om man känner att man ännu inte har kommit fram till en korrekt bedömning, kan man begära röstprotokoll. Då räknas namnet på varje enskild person upp och så får vederbörande berätta hur denne röstar – vilket förs in i protokollet. Det går sällan så långt, men valmöjligheten ska finnas.

Nå, det Reslow gjorde var att han var otroligt kvick med ordförandeklubban. Efter acklamationen, då han skulle höra hur ombuden röstade, berättade han hur han hade uppfattat läget – och slog sedan klubban i bordet så snabbt att det var i det närmaste omöjligt att hinna ropa »votering!«. När någon ropade det, så konstaterade han bara att »klubban hade fallit« och att det var dags för nästa punkt i listan.

Och visst, gränsen för att kunna begära votering går vid klubbslaget och ordföranden har en informell rätt att höra vad hen vill höra (oftast åt det håll som styrelsen lutar åt), men om det ska finnas en poäng med att begära votering så måste man som ordförande också se till att ombuden har möjlighet att begära votering.

Vilket var precis vad jag sade åt honom, efter att jag (som utomstående) hade begärt ordet för en ordningsfråga.

Reslow tvingades ge sig – och mötet blev plötsligt mer utdraget, men också mycket mer demokratiskt.

Reslow uppträdde väldigt ohederligt den gången. Och jag tycker att han uppträder lika ohederligt nu.

Det är helt okej att byta parti. Han får byta till Sverigedemokraterna eller Centerpartiet eller Feministiskt Initiativ så mycket han vill. Men han har gjort, och gör, det väldigt fel.

Dels gav han sitt gamla parti ytterst liten förvarning. Det är inte så svårt att räkna ut att detta var för att maximera överraskningsmomentet. Ju färre som visste om det, desto bättre och mer genomslag. Men det var fult gjort mot ett parti som han har varit troget i decennier.

Dels avstår han inte sin riksdagsplats. Detta är det värsta, anser jag. Förutom att det rent moraliskt är fel, eftersom han är invald på ett moderat mandat, torde det också vara rent juridiskt fel. Reslow har, precis som jag gjorde på min tid och alla andra som vill ha ett förtroendeuppdrag, skrivit under en kandidatförsäkran. I denna ingår ett löfte om att avstå sin plats om en sådana här situation uppstår. Även om detta löfte inte skulle hålla i domstol, så är det talande att Reslow inte respekterar detta.

Jag har för mig att Patrick Reslow var troende. Jag avslutar därför detta inlägg med ett stycke ur Bibeln, där Jesus gör liknelsen om den ohederlige förvaltaren:

Den som är trogen i smått är också trogen i stort, och den som är ohederlig i smått är också ohederlig i stort. Om ni inte har varit trogna i fråga om den ohederlige mammon, vem vill då anförtro er den sanna rikedomen? Och om ni inte varit trogna i fråga om det som tillhör en annan, vem vill då ge er vad som tillhör er?

— Lukasevangeliet 16:10-12