TL19 24: Greta och hemresa

Lovisa ville inte lämna vårt »lyxhotell«, som hon tyckte att det var. Hur nöjd jag själv också var med det, så var jag ändå väldigt sugen på att äntligen få åka hem. Emelie också.

Vi checkade ut, gick ner mot tunnelbanestationen, bytte till pendeltåg – och var på Berlin Hauptbahnhof drygt en timme innan vårt tåg skulle gå. Med tanke på de gånger som vi tidigare har fått springa till tåget, och vi haft andan i halsen och svetten har runnit längs ryggen, så var det ytterst bekvämt att bara sätta sig på en bänk och titta på människor. Och äta frukost.

När vi precis hade gått ombord på tåget och började kolla efter våra platser, viskade Emelie plötsligt någonting till mig. Jag tyckte det lät som »Greta«, men förstod inte alls vad hon menade.

Just då kommer Greta Thunberg, klimataktivisten själv, gående förbi mig..!

Jag hann inte ens bli starstruck. Jag bara noterade hur liten hon verkade vara. Fast det var hon kanske inte, utan det var bara min hjärna som – efter att ha sett henne så mycket i media – föreställt henne som större.

Hon hade en kvinna med sig i släptåg (någon moster/faster?) och Emelie tyckte sig se pappan också. De satte sig en eller två vagnar bort.

Skulle man gå dit och be om en autograf? Be att få ta en selfie med henne?

Nej. Visserligen hade det varit roligt (och väldigt passande för min nuvarande bloggserie om tågluffande), men jag tycker alltid att det känns dumt att gå fram till kändisar och be om sådana saker. Låt dem få sitta i lugn och ro. Det räcker med att alla andra sitter och stirrar på dem i smyg (eller inte i smyg).

I Hamburg blev det byte till ett annat tåg norrut mot Fredericia. Om Greta skulle tillbaka till Sverige, så antog jag att hon skulle åka med samma tåg som vi. Men vi såg henne inte. Inte för att vi letade, men… 😉

En tanke som slog mig var att detta tåg drevs med diesel. Det kanske inte räcker för henne att ta tåget. Hon vill kanske bara åka med eldrivna tåg? I så fall fick hon vänta i Hamburg på ett senare tåg. Rätt så jobbigt.

Men det var jobbigt nog på vårt tåg. Dels för att det var samma sträcka vi åkte för 23 dagar sedan när vi skulle ut i Europa. Dels för att det blev allt varmare i vagnen ju längre norrut vi kom. Dels för att vi var utan wifi fram till en bra bit efter den danska gränsen.

Och dels, vilket var värre, så blev tåget mer försenat ju längre tiden gick. De två största orsakerna var passkontrollen i Padborg och ett signalfel som inträffade norr därom.

Jag höll koll på varje station via appen och såg att vår marginal i Fredericia – 12 minuter – var överskriden. Vi var uppåt 16 minuter sena och jag hade ingen aning om det fanns någon luft i tidtabellen så att tåget skulle kunna ta in lite tid.

Nå, det var rätt många som skulle över till tåget mot København, så tågpersonalen såg till att det andra tåget höll sig kvar i några minuter extra. Via högtalarsystemet uppmanade de alla att skyndsamt ta sig över till det andra tåget. Vi lydde; vi sprang som gaseller över plattformen.

Det var rätt fullt med folk på tåget upp och vi antog att det skulle bli minst lika illa på nästa tåg, så jag hade sett till att boka platsbiljetter via DSB-appen medan vi fortfarande var i Tyskland. Det fanns bara några få platser kvar, och dessutom i tyst avdelning, men de var i alla fall tillsammans. Och ja, det var smockfullt. Det var väl investerade 90 danska kronor att kunna få sitta i varsitt säte.

En dansk familj som på grund av trängseln satt på golvet(!) bredvid oss var tydligen vana tågresenärer. De hade gott om snacks och dessutom en kylväska med dricka. De bjöd Lovisa på en påse Lay’s – hennes favoritchips! Lyckan var gjord.

Danska farvatten.

Tåget skulle bara göra två uppehåll på vägen till København, så det var lite svårt att veta om vi var i tid eller ej. Vår plan var nämligen att snabbt byta på Hovedbanegården till ett norrgående tåg till Helsingør, så att vi kunde ta färjan över till Helsingborg.

Fullsatt, även på golvet, på tåget till København.

Tåget var inte bara i tid – vi ankom till slutstationen två minuter före tidtabellen. Vi skyndade oss ändå över till spår 1, så att vi säkert skulle hinna med. Inga problem! Och det var egentligen inga problem att hinna med färjan efteråt, trots att tåget norrut blev lite sent.

På väg till färjan mot Helsingborg.

Det var en nöjd familj som åt varsin pølse med brød på färjan. Vi köpte dessutom lite svensk choklad, något vi suktat efter länge. Det finns god choklad ute i Europa också, men ingenting slår Marabou.

En härlig känsla att vara tillbaka i huset och få gosa med katten igen! Leo var lite avvaktande i början, men han kom snart ihåg vilka vi var och var väldigt villig att kela. 😻

Nu återstår att tvätta allt vi hade med oss, fixa med alla bilder och filmer och försöka komma in i vardagen igen. Och försöka summera och smälta resan.

En summering kan jag göra redan nu: Enligt min telefon har jag gått 340.000 steg, eller mer än 14.000 steg om dagen. Dessutom har jag tydligen gått ner två kilo i vikt..! En ganska nyttig semester det här.

Semester? Nja, mer en upplevelse!

En upplevelse jag inte tror någon av oss vill vara utan.

Tågluff ’19 signing off.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close