Jag har tydligen glömt att berätta om vårt hotell här i Berlin. Efter vår »koja« i Salzburg hade vi förhoppningar om att vårt sista hotell skulle bli bättre. Den tron var inte så stor när vi kom fram till området där hotellet låg (varken centralt eller helt trevligt) och inte heller när vi kom fram till byggnaden (hotellet ligger ovanpå något ganska fult köpcentrum).
Men så kom vi till receptionen, belägen i en stor inglasad lokal. Den såg riktigt bra ut. Det var rent och snyggt runtomkring. Hmm… Sedan dippade det igen när vi skulle ta hissen (tänk hiss i parkeringshus, för det var ungefär vad det var). Och korridoren kändes lite udda.
Finalen var dock bäst: Rummet! Wow..! Ljust, högt i tak, fin inredning, stor tv, fräscht badrum med flera platser att hänga handdukar på. Det fanns till och med inbyggd Airplay-funktion i tv:n, så att vi kunde strömma svensk tv på den.
Jag skulle vilja utropa detta till det bästa rummet vi har haft på hela resan. Inte sett till hotellets utseende och läge (ej heller utsikten), men definitivt sett till innehållet.
Paradoxalt är detta också det billigaste rummet vi har haft! Jag gissar att det är läget som drar ner kostnaden.
Fast läget är inget problem, med tanke på alla U- och S-bahn som genomkorsar Berlin.
Smidigt nog kunde vi lösa dagsbiljetter i den officiella appen, utan att ens besöka ett fysiskt försäljningsställe. Mycket bra!
Det första vi åkte till var datorspelsmuseet. Och oj, vilken nostalgikick jag fick…
Här fanns både utställda datorer och spel – och spel som man fick spela på. Helt gratis. Jag insåg hur många spelkonsoler jag faktiskt har spelat på genom åren, från Intellivision och Atari 2600 till Xbox och Nintendo Switch.
De hade till och med ett exemplar av Apple II (förvisso Plus-versionen), som var min allra första dator. Den var gammal som modell redan när jag fick den, men som jag älskade den. Möjligheterna kändes oändliga, trots att jag hade en monokrom skärm som bara visade färger i grönt och upplösningen som var på ynkliga 280 X 192 pixlar.
Här fanns också arkadspel (med klassiker som Paper Boy och Space Invaders). Inredningen matchade ofta spelen som presenterades, så det blev nostalgikickar av detta också.
Ett riktigt kul museum! Lovisa utnämnde det direkt till bland det bästa vi har besökt på resan.
Resten av dagen ägnades åt att besöka »the usual suspects« i Berlin: Tv-tornet, förintelsemonumentet, Brandenburger Tor, Checkpoint Charlie, Riksdagshuset med mera.
Det är så märkligt att jag inte har varit i staden förut. Men precis som med Amsterdam, så ligger det väl lite för nära. Det är enkelt och ganska billigt att ta sig hit, så det är något man kan göra när man vill. Men ja, som jag har skrivit tidigare: Jag får sluta tänka att saker går att »göra senare«.
Berlin var enkelt att ta sig runt i. Kollektivtrafikappen, Fahrinfo från BVG, gav inte bara möjlighet att köpa biljetter utan också att navigera i staden. Och då ingick adresser och sevärdheter. Bara att skriva in och sedan se vilka alternativ som fanns.
Däremot var skyltningen på vissa pendeltågsstationer lite dålig, tyckte vi. Vid ett tillfälle letade vi efter S5-banan, men hittade bara skyltar som visade till 1, 2, 3 och 4. Det visade sig att siffrorna indikerade plattformarna, som de olika S-linjerna gick ifrån. Kanske mer logiskt för de som använder systemet ofta.
Då var det bättre på tunnelbanestationerna, som tydligt markerade var de olika linjerna fanns och vilken slutstation som gällde.
Märkligt nog fanns inte en enda spärr någonstans. Det var fritt att promenera in på både pendel- och tunnelbanetåg. Gissningsvis dyker det då och då upp kontrollanter som ger saftiga böter.
Det känns som om jag borde ha besökt Berlin före murens fall också. Nu finns det inte mycket kvar som påminde om delningen av staden. Åtminstone inte vad vi hittade under vår rundtur.
Är ens vaktkuren vid Checkpoint Charlie originalet, eller något som man har satt upp i efterhand? Jag vet inte. Jag kunde bara notera att det vimlade av amerikanska butikskedjor runtom: Starbucks, KFC med flera. Som en sorts markering från den sida som »vunnit«.
Hur som helst: Berlin känns också som en stad som vi borde besöka igen, och då med mer tid till godo.
I morgon är det den tjugofjärde dagen på vår tågluff. Det kommer att bli tåg nästan hela dagen för att kunna ta oss hela vägen hem.
Efter resan, när vi har pustat ut ett tag, kommer jag att sammanställa lite tankar och tips kring tågresande i Europa. Inte för att vi är några experter efter våra veckor ute på spåren, men det finns en del som vi tror kan komma andra till godo.
Blir det tågsemester nästa år också? Tja, det är en sak som jag också kommer att ta upp. 😉
Rymdfrost 