Först en liten uppdatering om vårt hotell. Vi upptäckte ju svartmögel i taket i badrummet. Visserligen brukar badrum vara fuktiga, men det ska ju inte sitta mögel där. Vi sade till i receptionen om det på morgonen, och när vi kom tillbaka senare på kvällen så var det borta. Badrummet behöver lite putsning i stort, så de får ta detta som ett tecken på att de behöver se över alltihop.
Nå, problemet blev löst. Vi har för säkerhets skull haft dörren stängd och fläkten igång därinne, dag som natt, så vi har varken sett eller luktat något konstigt där sedan dess.
Sedan om dagens händelser. Det är lite lustigt egentligen. I går stod vi i en lång kö, utan att egentligen veta om vi stod i rätt kö. I dag gjorde vi samma sak: Ställde oss sist i en lång kö, i förhoppningen att vi stod rätt.
Japp, det är så vi gör: Lever farligt. 😛
Kön gick till Colosseum, som jag inte riktigt tänkt att vi skulle besöka. Faktiskt! Jag har varit där förut och det är förvisso intressant på sitt sätt, men det rymmer inga överraskningar precis. Det räcker att se det en gång.
Men Lovisa och Emelie har ju inte sett det. Och de var faktiskt intresserade av att titta på stenhögen. 😉
Dock hade vi inte förköpt några biljetter, så det blev till att ställa sig sist i den manuella kön. Vi antog i alla fall att det var den kön, för det var svårt att se. Nästan två timmar tog det – delvis i intensiv sol, delvis i intensiva försäljningsförsök från de vanliga bedragarna som kom förbi – innan vi kunde köpa biljetter och komma in.
»Stenhög« är väl att ta i. Colosseum har hamnat långt från sin forna glans, med tanke på både bristande underhåll och olika försök genom århundradena att göra om platsen till kyrka, palats och annat trams. Men det är fortfarande en kolossal(!) byggnad.
Med hjälp av alla filmer man sett som utspelar sig i och kring platsen, inte minst Gladiator, kunde man frammana en känsla av hur det vore att vara publik eller… tja, offer.
Det var tydligen gratis inträde på sin tid. Nu kostade det €12 per person. Lovisa gick in gratis.
Men hon fick ändå inte valuta för sina pengar, tyckte hon! Hon hade hört om kattkolonin som bor på Colosseum och spenderade nästan all sin tid där med att leta efter katter. Inte en enda dök upp! För mycket folk och för varmt, skulle jag tro.
Det går inte att köpa biljett enbart till Colosseum, utan det ingår inträde till närbelägna Forum Romanum. Vilket var bra, eftersom vi ändå skulle dit. 🙂
Nu hade det blivit riktigt varmt. Det kom lite vind, men den var inte direkt sval. Vi såg en äldre kvinna bli hämtad med ambulans, troligen på grund av värmeslag. Fler ambulanser var ute på området och jag gissar att det var av samma anledning.
Vi försökte hålla vattennivån uppe. Rom har här och var lite publika vattenhål, små dryckesfontäner där man gratis kan få svalt och gott vatten. De fanns även inne i forumet, så vi drack och fyllde på våra flaskor efterhand.
Forumet är inte heller intakt, så klart. Det har byggts kyrkor och trädgårdar och hus här. Ibland rivna av andra, ibland inte.
Det hade varit så intressant att få se forumet i sin glans dagar. För att inte tala om Palatinen, där det kejserliga palatset stod. Nu kan man bara ana hur stora byggnaderna och trädgårdarna var, och vilken rikedom som fanns inuti – både i form av guld och av inredning.
Efter den historiska rundvandringen drog vi oss tillbaka till hotellet för att svalka oss och hämta nya krafter.
De uteblivna katterna hade satt sig i huvudet på Lovisa. Men det gjorde inget, för nästa besöksmål var den protestantiska kyrkogården. Eller den icke-katolska kyrkogården som den också heter. En begravningsplats skapad för de personer som inte bekände sig till katolicismen eller rentav (flämt!) var ateister. De kunde ju inte begravas bland katolikerna.
Så vad har det med katter att göra? Jo, även här finns en kattkoloni. Och en kattskyddsorganisation, som hjälper katterna med mat, vatten och veterinärvård. Den finns vid den pyramid som är uppbyggd vid begravningsplatsen.
Eller snarare är begravningsplatsen uppförd vid pyramiden, eftersom den förstnämnda är några hundra år gammal, medan den sistnämnda är nästan 2.000 år gammal.
Tunnelbanestationen heter lämpligt nog Piramide, så vi hade inga problem att hitta till platsen. Men att komma in var värre… Begravningsplatsen stängde redan 13:00!
Åh nej… Det skulle alltså bli ännu en no-show av katter.
Fast vi fick ändå se några. En katt inne på själva begravningsplatsen och så 4-5 stycken som verkade vara inne på kattcentrets mark. De låg och vilade på marken och såg väldigt nöjda ut, där de sträckte ut sig i eftermiddagsvärmen.
Det var tråkigt att inte komma in, för det såg väldigt vacker ut inne på området.. Särskilt tråkigt var det eftersom Percy Shelleys grav (ni minns väl gamle Percy från Viareggio?) faktiskt ligger på just denna begravningsplats. Hans aska fördes dit efter att hans kropp hade bränts på stranden uppe vid Viareggio.
Vi fick i stället ta spårvagnen till Mama Eat (japp, det stället igen!) lite tidigare än planerat. Sedan buss till hotellet för att börja packa.
I morgon börjar faktiskt resan hemåt. Men den blir inte alldeles kort.
Rymdfrost 