TL19 09: Boende och mat

Vi tittade på många boendealternativ när vi planerade vår resa. Det fanns tre huvudsakliga alternativ: Hotell, Airbnb och vandrarhem.

Att bara bo på hotell kändes tryggast och bäst, men spontant för dyrt. Vandrarhem borde vara mycket billigare, men fungerade det för en familj som inte ville dela rum med andra? Airbnb var det osäkra kortet, även om vi hade hört gott om det av vänner.

Efter »upptäckten« av de relativt billiga Ibis-hotellen, blev det hotell för nästan hela slanten. Vandrarhemmen visade sig nämligen bli nästan lika dyra som hotell, om man räknade in att vi inte ville dela rum med andra (och ville ha sådana bekvämligheter som egen toalett på rummet). Ja, vi är inga riktiga backpackers direkt… #bortskämdfamilj

Men det blev faktiskt ett Airbnb. Här i Viareggio hittade vi ett boende som hade fått så många och så bra omdömen att vi var tvungna att titta närmare. En lagom stor lägenhet med alla bekvämligheter, inklusive en tvättmaskin som vi visste att vi förr eller senare måste använda under resan. (Vi har inte obegränsat med underkläder med oss.)

För er som inte vet: Airbnb är en tjänst där man hittar bostäder som privatpersoner hyr ut. Det finns därmed en väldig variation på utbud och kvalitet, liksom på läge och tillgänglighet. Någon kanske bara hyr ut sin bostad på helger, någon annan kanske kräver att man hyr minst ett visst antal dagar. Så det gäller att hitta en bostad som ligger rätt, som har rätt faciliteter, som är tillgänglig de dagar man vill ha den och som har ett överkomligt pris.

Vi kände att vi hade träffat rätt i Viareggio med allt detta. Vi hade dessutom kommunicerat med uthyraren i förväg och hon verkade lika trevlig som de tidigare hyresgästerna hade sagt.

Men ändå… När vi hade gått av stationen och började gå mot adressen, kunde jag inte låta bli att känna en viss oro. Fanns det en bostad? Kryllade det av kackerlackor där?

Så när vi kom fram till adressen och ingen uthyrare fanns på plats, och gatan kändes ödslig och kvarteret lite nedgånget, undrade jag om vi hade dragit en nitlott.

Fast så dök hon upp! Med pojkvännen (antog vi) som fick sköta snacket eftersom han var den ende som var bra på engelska. Vi fick en rundtur i lägenheten och fick ta del av lite »husregler«. Sedan fick vi nycklarna – och vi hade officiellt tagit över hennes bostad. Tillfälligt.

Efter att ha installerat oss, gick vi ut en runda för att kolla läget. Plötsligt hade kvarteret fyllts av folk. Det visade sig att vi bor runt hörnet från ett av shoppingstråken, där många personer passerar. Varför hade vi inte sett något av detta tidigare? Förmodligen för att när vi anlände mitt på dagen, så var det fortfarande »siesta«. Många butiker stänger vid lunch och öppnar igen några timmar senare.

Första kvällen blev det spaghetti och köttfärssås till middag, som vi lagade själva i lägenheten. Och nu i kväll gjorde vi risotto med några köttbitar till (mest för Lovisas skull).

Lite ovant att använda gashäll, men det fungerar utmärkt. Däremot är ugnen en vanlig varmluftsugn.

Det är lite kul att gå igenom skafferiet och kolla vilka ingredienser som finns och försöka hitta på mat efter detta. Eller »vi« förresten… Det är ju Emelie som har de stora matkunskaperna. Jag är mest med för att bistå henne. Som att bedöma hur mycket tre deciliter är, eftersom det lustigt nog saknas alla former av måttsatser i köket.

I dag blev det bad och i morgon blir det bad.

Vi hade inte med oss några strandsaker hemifrån, men till Loppans stora glädje köpte vi något hon kan flyta på i morgon. Den lär vi inte ta med oss när vi åker vidare, så den får vi donera till nästa »hyresgäst«.