Vulkaner och vattenfall

Att vara lokförare är att inneha ett ganska osocialt jobb. Nej, inte främst för att jag mest sitter ensam i en hytt, för jag kan faktiskt ha ganska mycket kontakt med andra människor. Inte minst när tåget ställs in och man ska få av allt folk. 😉

Jag tänker nu på min fritid. Jag jobbar varannan helg, vilket gör att jag bara är tillgänglig 50 procent av den normala tiden för när folk brukar umgås. Lägg därtill att jag ofta jobbar eftermiddagar/kvällar på vardagarna, så förstår ni att den tid jag inte jobbar ofta läggs på den närmaste familjen. (Om nu någon vän/släkting/beundrare undrat varför jag så sällan säger ja till saker. Är ni tillgängliga på – säg – tisdagar mellan 09 och 13, så är det större sannolikhet att jag hänger på om ni vill göra något.)

Denna lördag blev således ägnad åt familjen, med inkludering av min mamma som aldrig tvekar att hänga med på en liten bilutflykt.

Detta trots att våra utflykter med henne brukar innehålla svåra, och oftast nedisade, promenadstigar inne i skogen. Faktiskt!

Ingen is idag, dock. Vårvärmen hade börjat svepa in över Skåne och innebar ett perfekt utflyktsväder.

På schemat stod jakt på vulkaner. Det finns visserligen inga aktiva sådana i Sverige (lyckligtvis), men det går fortfarande att se resterna av vissa av dem – drygt 150 miljoner år senare.

För den som är intresserad av detta i Skåne, finns en ganska aktiv Facebookgrupp som sysslar med just detta. Man kan även kolla en hemsida som tydligen har något med gruppen att göra, där man kan få gps-koordinater till några av de största/mest intressanta vulkanerna.

Som så många konstaterat så många gånger förr, så är det ibland resan i sig som är det viktiga – inte destinationen.

Jag önskar verkligen att utvecklarna av (den i övrigt utmärkta) appen Waze insåg detta. Jag minns inte om jag har gnällt över det förr, men det förtjänar i så fall att tas igen: Förr kunde man i Waze välja om man ville ta den snabbaste eller den kortaste vägen till sin destination. Den sistnämnda gjorde verkligen skäl för sitt namn, för det kunde bli skogsvägar och grusvägar tvärs igenom åkrar och ängar om vartannat. Superkul! Ett underbart sätt att upptäcka nya vägar och se annorlunda saker. Men sedan togs valmöjligheten bort – och världen blev lite tråkigare.

Det finns någon enstaka navigationsapp som erbjuder något liknande, men jag har hittills inte hittat någon som inte ser ut som »kom och hjälp mig«. Livet är för kort för att använda fula appar.

På vår korta lista över utflyktsmål (vi vet av erfarenhet att det tar längre tid än man tror) stod Eneskogen i Anderstorp, strax öster om Röstånga.

Ett fantastiskt fint ställe! Det kändes lite udda att plötsligt ha så många enar, och så stora, på en och samma plats. (Även om skogen inte är lika ståtlig som förr.)

Vilket gjorde att jag fick utlopp för min vanliga humor:

– Bara en sorts träd? Det känns ju lite enahanda.

– Vad var nu numret till sågverket igen? Trä, trä, fura, fura, en.

Uppe på en av höjderna fick vi en jättefin utsikt över Rönne å, som slingrar sig långsamt och majestätiskt nedanför. Om en månad eller så kommer löven ha hunnit slå ut och bilda en grön fond till det hela, så vi kände att vi nog skulle ta oss dit snart igen.

En kul detalj var att någon/några hade placerat ut små »troll« i trä på olika platser längs stigen.

Mindre roligt var dock att vi återigen hade enorm otur med vårt geocachande. Vi har letat efter dessa skatter ett antal gånger nu på olika platser, men misslyckats gång på gång. Vi är nog uppe i åtta cachar i rad som vi inte har lyckats hitta. Djupt frustrerande!

Efter glasspaus på Ica åkte vi vidare till ravinen Forsakar i Degeberga, söder om Kristianstad.

Där finns nämligen ett vattenfall. Eller två, beroende på hur man räknar.

Fast skyltningen på plats var inte den bästa. I stället för att komma nära vattenfallet från »rätt håll«, det vill säga fördelaktigt rent fotograferingsmässigt, hamnade vi på en ganska brant stig som till slut tog oss till en utsiktsplats som inte riktigt gjorde vattenfallen rättvisa. Tyckte jag.

Jag fick ingen riktigt bra bild av vattnet, så jag ska inte ens klistra in någon här. Det får bli ett nytt besök en annan gång, när jag vet att det är den andra stigen vi ska gå (och det finns lite mer grönska i skogen).

Fast stigen vi gick var ju fin den också. Och vi var inte alls missnöjda med dagen, tvärtom. Vi insåg återigen vilket icke-platt landskap Skåne är och att det finns så mycket att se och upptäcka i närområdet.

Alla dessa små samhällen och hus, snirkliga vägar och stigar, utsiktsplatser och annat… Det behöver inte vara så komplicerat att uppleva nya saker.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s