En onsdag, 1975

För några veckor sedan fyllde jag 44 år. Det är – enligt min högst personliga uppfattning – rätt gammalt. Inte för att jag känner mig gammal, utan för att så mycket har hänt under dessa år.

Jag var med när hemdatorrevolutionen kom. När reklam-tv dök upp i marksända kanaler. När internet kom.

Jag undrar ju lite vad min dotter, åtta på det nionde, kommer att få uppleva. I hennes värld har det alltid funnits iPad, YouTube, Netflix och Roblox. Vad blir hennes teknikrevolution? Hur kommer hon att se tillbaka på sin uppväxt och sitt liv?

Nå, nog pratat om henne. Nu var det mig det handlade om. 😉

Ett av mina intressen är att titta tillbaka i gamla tidningar. Lyckligtvis har digitaliseringen kommit så pass långt, att många tidningar redan går att »bläddra i« ända bak till 1800-talet. Det tråkiga är att upphovsrätten gör att de senaste 100 åren (ca) inte är fritt tillgängliga.

Så jag återaktiverade mitt konto hos Svenska Dagbladet för att kunna komma åt deras tidningsarkiv. Jag tänkte nämligen »läsa« deras tidning från den 19 februari 1975, för att se vad som hade hänt i världen den dagen jag föddes.

Svenska Dagbladets förstasida, onsdagen den 19 februari 1975

Jag ska givetvis inte gå igenom allt som står i tidningen, även om det hade varit kul på ett sätt, utan bara ta några godbitar (nåja) från denna historiska dag.

Först och främst kan jag notera att kung Carl XVI Gustaf är på förstasidan, där han inviger en myntutställning. Detta var ett år innan förlovningen (och så småningom giftermålet) med Silvia Sommerlath, så kungen var faktiskt singel på den här tiden. Det hade varit intressant att få tag i någon skvallerblaska från den tiden, för att se vilka snaskigheter som skrevs om kungen. Om de gjorde det; de kanske var snällare då?

Tala med lärde män på latin.

Ovanstående notis förvånade mig! Det är möjligt att min namne överdriver intresset, men att latin fortfarande vid denna tid gick att läsa på gymnasiet var intressant. Jag trodde att det språket försvann från skolan på 1950-talet, om inte tidigare.

Jag försökte kolla upp vad som hände med Jan Risberg, men det finns flera som delar det namnet. Möjligen var det han som senare blev lektor vid Olympiaskolan här i Helsingborg, om man ska tro minnesskriften från tio år sedan.

I en artikel varnas det för gruppen Guds barn, som nattetid klistrat upp affischer på fasader i Stockholms innerstad. Affischer med väldigt antisemitiska budskap, enligt artikelförfattaren, och som i texter hyllar Libyens dåvarande diktator:

Må Allah välsigna alla oss som följer hans ord! Och må Gud välsigna och bevara Sin tappre unge profet, Mu’ammer Khadaffi, som förkunnar Hans ord för att rädda världen, och alla som följer honom. I Jesu namn, Amen.

Intressant blandning… Vi kan i efterhand konstatera att Gud inte stod bakom sin »profet«, med tanke på vad som hände honom.

I slutet av texten skriver man att »mycket tyder på att den nämnde Moses David, som utpekats som sektens ledare, inte existerar«. Fast det gjorde han. Han hette David Berg och dog 1994. Tydligen finns gruppen fortfarande.

Vid denna tidpunkt hade riksdagen inga egna lokaler. Vi hade precis avskaffat tvåkammarriksdagen (som funnits i över hundra år) och man planerade som bäst för att bygga ett nytt riksdagshus. Men var? Och hur skulle det se ut?

Nu vet vi att det byggdes bredvid det gamla riksdagshuset på Helgeandsholmen, men det var inte okontroversiellt. Under utgrävningarna fann man bebyggelse ända bak till 1200-talet, liksom en massa skelett. Här låg nämligen förut en kyrkogård. Totalt fick man upp sju ton med skelettdelar..!

Så dagens riksdagsledamöter, med sina lik i garderoben, var inte först. Ha. Ha. Ha.

Italien har ju, tillsammans med exempelvis Irland, tillhört de länder i världen som har väldigt hårda abortlagar. Detta var ett steg på vägen mot en friare abort, men (återigen med facit i hand) det är inte riktigt bra nu heller.

Läkare i Italien har numera en samvetsklausul, som gör att de av etiska, moraliska eller religiösa motiv kan vägra utföra abort. 7 av 10 läkare på statliga sjukhus vägrar utföra aborter, vilket gör det svårt – inte minst ekonomiskt ibland – för kvinnor att faktiskt använda sig av aborträtten.

Och här i Sverige finns det folk som vill ha samvetsklausuler för barnmorskor… F*ck that shit.

Gamla annonser brukar vara kul att läsa och den här är inget undantag!

»Halsskyddet TE-BE – utmärkt skydd i ruskväder, blåst och kyla. Perfekt passform. [One size fits all?] Mycket klädsamt.« Och så med avslutningen »Trevlig presentartikel«… Hahaha!

Intressant nog finns Mattssons Band fortfarande kvar och dessutom på samma gatuadress. Jag mejlade till dem för att fråga om de fortfarande säljer halsskyddet, men fick ett automatiskt meddelande om att »mottagarens inkorg är full«. Förmodligen är det fler än jag som undrar. 😜

Det här var ju en tråkig historia. På lördagen vinner flickorna en ponny i ett lotteri. Två dagar senare rymmer »Röde Baronen« och blir påkörd av ett tåg, och dör. Är det inte lite märkligt att deras namn sätts ut? Numera hade man nog skrivit »två flickor« och bostadsort, men inte mycket mer.

På tal om tråkiga historier… Denna dag inledde SvD en reportageserie om kvinnor i olika utvecklingsländer, och började med en kvinna i Bangladesh – som hålls nere av »fattigdom och muhammedanism [islam]«. Hennes man fick sköta snacket, för själv pratar hon inte så mycket.

De pratar inte så mycket med varandra heller:

Vad min fru och jag pratar om tillsammans? Ja, det är inte så mycket. Jag säger åt henne vad hon ska göra och så. En kvinna är ju inte mycket att prata med. När jag vill samtala, gör jag det med de andra bönderna i byn. (—) Kvinnan skall lyda mannen och hon skall inte ha med politik och sådant att göra. Hon förstår så litet. Hennes uppgift är att föda barn och sköta huset. Vem skulle annars göra det?

Jodåsåatte…

Bland platsannonserna hittar jag mest normala saker. Annonstexterna skulle nästan kunna ha funnits i dagens tidning. Förutom att Försäkringskassan vid sina utannonserade tjänster angav statliga lönegrader, något som inte finns numera.

Jo, jag ser också att företaget Pitney Bowes sökte en »man eller kvinna som sekreterare till VD«, som »ska kunna svensk och engelsk stenografi«. Det kan väl knappast vara någon efterfrågan på sådan kunskap idag?

Beckomberga sjukhus sökte sjuksköterskor. Ett av Europas största mentalsjukhus, som lades ner 20 år senare. Och skolöverstyrelsen sökte stansoperatör till redovisningscentralen..! »Arbetsuppgifterna består i huvudsak av dataregistrering på magnetbandsinkodare, Facit M-10.« Lustigt nog finns fortfarande stansoperatör som yrke, men numera handlar det om att göra hål i plåtar.

På seriesidan har vi Mumin, Tiffany Jones (ovanligt nog skapad av två tjejer), Dragos (som man av en lustig anledning kallade Fantomen under lång tid), Gnidén, Hagbard Handfaste och Tiger. Jag minns att min egen lokaltidning, Helsingborgs Dagblad, också hade både »Dragos« och Hagbard Handfaste när jag växte upp. Nu ser man sällan dessa serier.

Tv-tablån i februari 1975

19 februari 1975 var en onsdag, men jag tycker ändå att det var ett hyfsat bra tv-utbud. Först »skol-tv« på morgonen, vilket jag minns från när jag var liten. Sedan en film redan klockan tre på eftermiddagen?! TV2 börjar inte förrän 17:25, men håller å andra sidan på till 22:45. Dansk och norsk tv verkade ganska tråkiga i jämförelse.

Bioutbudet 1975

Till sist kollar jag bioprogrammet, som givetvis enbart täckte biograferna i Stockholm.

Mannen med den gyllene pistolen, Det våras för Hitler, Papillon och Chinatown sticker ut direkt. Underbara Blåsningen också, liksom Katastroflarm med Charlton Heston. Den sistnämnda hette egentligen Airport 75 i original och är ibland med när man utser historiens sämsta filmer. Hela Airport-filmserien (förutom originalet, som faktiskt är bra) är katastroffilmer som är så katastrofalt dåliga att de (nästan) blir bra.

Jordbävningen, ännu en katastroffilm med Charlton Heston, visades minsann i Sensurround, ett ljudsystem som skulle göra att biosalongen närmast skakade vid lämpliga tillfällen. Det var dock inget som blev långvarigt som teknik.

Jag noterar att det även visades mjukporrfilmer som Emanuelle och Champagnegalopp. Den sistnämnda är förresten svensk och har Martin Ljung i en av rollerna. Han spelar Jack the Ripper..! Och filmen visades i 3D!

Jag kommer att fortsätta mitt tidningsbläddrande framöver. Jag gissar att några av mina fynd från andra dagar och år kommer att resultera i blogginlägg här. Men jag kan redan nu konstatera att även om det är roligt att läsa om gamla tider, så känner jag inte att jag skulle ha velat leva i dem.

Trots alla brister som nutiden har, så är den ändå trevlig att vara i.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close