Det finns mycket här i världen att uppröras över. Som när hycklare är hycklare utan att förstå det själva.
Jag ska börja inlägget med en bild:
Det syns kanske inte på banderollen, men det står:
KAPITALISM – JA TACK!
WALK FOR CAPITALISM
Den här bilden togs i början av 2000-talet. Närmare bestämt 2003, på Stortorget i Lund. En liten rörelse hade plötsligt uppstått, där personer i olika länder bestämde sig för att gå ut och demonstrera för kapitalism.
Detta var så oväntat och annorlunda, att jag direkt kände dragningskraften. Inte för att jag är anhängare av en helt frisläppt marknad, men i valet mellan marknadsekonomi och, typ, Sovjet så väljer jag det förstnämnda. Om man nu ska förenkla.
Dessutom kändes det väldigt udda att gå i ett demonstrationståg. Jag hade sett massor av demonstrationståg tidigare, men de hade alltid handlat om antingen motsatsen (»Stoppa borgarna i papperskorgarna!«) eller om något helt annat (»Stoppa plågsamma djurförsök!«). För en gångs skull var det borgerliga personer som gick ut på gatorna och visade sin åsikt.
Vi var aldrig särskilt många under de få år som WFC varade. Det var verkligen de närmast sörjande, för någon uppslutning från allmänheten kom inte. Det hade vi inte förväntat oss heller.
Däremot kom något annat.
Under demonstrationen 2001 fick vi plötsligt sällskap. Många personer, flera av dem i döskallemasker, infiltrerade demonstrationståget. De hade skyltar som gav helt bisarra budskap och de ropade slagord med samma innehåll. För en utomstående var det nog svårt att veta om WFC var en samling idioter, om allt var på skoj, om vi var ironiska eller vad som egentligen hände.
Det som hände var att vår demonstrations- och yttrandefrihet förhindrades.
TV4 gjorde ett reportage om händelsen samma kväll:
Det är snart 20 år sedan, men jag kan fortfarande känna ilskan och frustrationen över vad som hände. För en gångs skull var det några som inte var vänster som höll en demonstration – och då skulle ändå vänstern dit och störa och förstöra.
Vänstern, som ständigt säger sig vara demokratiska, visade återigen att de är allt annat än just det.
Det gick inte att argumentera mot ligisterna, för de ville inte argumentera. När jag väl fick några ord från någon av dem, när jag försökte förklara att vi har rätt att göra våra röster hörda även om de inte råkar gilla det de hör, så fick jag svaret att de hade lika stor rätt att göra deras röster hörda. Att detta då skulle innebära att våra röster inte längre hördes, var inget problem. Kapitalismen var ju odemokratisk i sig. Så den person som stod upp för den, var själv odemokratisk.
Jag kommer tänka på detta när jag nu ser vad som hänt och händer i årets valrörelse. Hur vänstern ger sig på Sverigedemokraternas torgmöten. Hur valaffischer rivs ned. Och hur agerandet inte bara förklaras utan även försvaras av representanter för vänstern:
Varför gör man som man gör?
Jo, för man tycker att det är en del av demokratin. Alla har ju yttrandefrihet, så då ska man väl få yttra sig? Och även få yttra sig över saker man inte tycker om?
Absolut. Problemet är att om man med sin yttrandefrihet hindrar andra i deras yttrandefrihet, då förvägrar man ju andra den rättighet man själv anser sig ha. Det är hyckleri – och värre.
Om yttrandefriheten ska ha någon poäng, så måste man kunna använda den. Ingen har förstås någon skyldighet att lyssna. Man behöver inte gilla det som sägs. Men dina åsikter och protester kring detta får inte göra att personen med de motsatta åsikterna inte hörs på ett torgmöte, exempelvis.
Det är det som vänstern inte verkar förstå, som de inte vill förstå. De ser det som att de försvarar demokratin – utan att förstå att de tar till odemokratiska metoder.
I den här situationen betyder det verkligen att »might makes right«, att den som hörs mest är den som får höras och ingen annan. Råkar du ha en åsikt som inte stämmer med majoriteten på plats? Sorry, då får du se till att samla ihop fler personer än vad motståndarna har. Skaffa större och starkare högtalare än motståndarsidan.
Det är inte så det ska fungera.
Arrangera gärna ett eget torgmöte, men stör inte andras.
Sätt gärna upp egna valaffischer, men riv inte ner andras.
Och så vidare.
Nu är detta med störda torgmöten och nedrivna valaffischer inget nytt egentligen, för vänstern och andra idioter har länge sysslat med liknande övergrepp på demokratin. Men det är verkligen hög tid att samhället gör någonting åt det.
För om samhället inte gör det, om samhället inte försvarar detta grundläggande demokratiska verktyg – vad är det då för poäng med yttrandefriheten om vi inte kan använda oss av den?
Rymdfrost 