I över tjugo år har jag haft en sommartradition, som jag har lyckats hålla nästan alla somrar: Att köra en »Skånerunda«. Den handlar helt enkelt om att köra en sväng till Österlen och tillbaka. Ganska många gånger har Kiviks marknad stått i centrum.
Den första Skånerundan tror jag till och med företogs just för att besöka marknaden, eftersom jag inte hade varit där tidigare.
Naturligt nog, eftersom jag älskar Kiviks Herrgårdscider (framför allt päron), har det även blivit ett besök på Kiviks musteri. Det tog inte lång tid innan jag uppskattade besöket på musteriet mer än marknaden.
I år blev det ännu en Skånerunda och faktiskt lyckades vi få till en dag då det även var marknad i Kivik. Vi var på plats redan innan de hade öppnat, så det var inte lika mycket trängsel som vanligt.
Det fanns det vanliga där: Knallar och langos, langos och knallar.
Det var en av sommarens varmaste dagar (vilket inte vill säga lite), så jag gick frivilligt lite närmare de uppställda borden för att få lite svalka i skuggan från markiserna. Näsborrarna fylldes av lukten från piratkopierade plastleksaker från Kina, öronen av dansbandsmusik anno 1993.
Medan jag gick upp och ner i gångarna, fick jag en känsla av att jag var med i ett avsnitt av Scooby-Doo. När någon av karaktärerna springer någonstans, upprepas bakgrunden hela tiden: Golvlampa, dörr, fönster, klädhängare… Golvlampa, dörr, fönster, klädhängare…
Här sprang jag visserligen inte, men bakgrunden förblev densamma likväl: T-shirts med vargmotiv, väskor, brända mandlar, strumpor… T-shirts med vargmotiv, väskor, brända mandlar, strumpor…
Min nästa tanke var: Vad gör jag här egentligen? Jag har sett marknaden nu. Flera gånger. Jag köper sällan eller aldrig någonting. Och sedan jag fick min celiakidiagnos får jag äta väldigt lite av det som erbjuds där. Inte för att jag skulle vilja äta älgkebaben från Lone Star och därmed stötta en sekt, men ändå.
Efter runt 45 minuter lämnade vi marknaden. Vi hade då sett i princip allt som gick att se. Det känns spontant som om den blir mindre och mindre för varje år. Mer likriktad och tråkig dessutom. Den största nyheten de senaste åren är väl att man kan betala med Swish… 😏
Vi åkte vidare för att bada. Men då kom nästa besvikelse – även om den var mer förståelig med tanke på vädret. Det var knökfullt vid Knäbäckshusen.
Bilarna stod parkerade kilometervis längs med vägen, som för övrigt upplyste om att det var parkering förbjuden. En parkeringsvakt hade haft bråda dagar. Och förmodligen blivit mörbultad om hen blivit upptäckt mitt i »gärningen«.
Men det finns fler platser att bada på. Vi tog oss till hamnen i Vik, där vattnet var smått sagolikt och utsikten mot Stenshuvud påminde om en bild i någon resebroschyr från tropiska breddgrader.
Efter fler färder på små skogsvägar och över åkrar, besökte vi ett ställe som Emelie har haft ögonen på: Olof Viktors. Ett café som har fått väldigt bra betyg av både finsmakare och besökare.
Själv valde jag att äta något så ovanligt (åtminstone för mig) som en kräftstjärtsmacka. Den var fantastiskt god!
Övrigt såg också gott ut, även om jag inte kan säga att det är ett blivande stopp på fortsatta rundor. Så speciellt var det inte.
Skånerundan 2018 blev bra och traditionen kommer definitivt att leva vidare i framtiden. Men vad gäller Kiviks marknad så är den numera avförd från körplanen. Marknadskraften saknas.
Rymdfrost 