Bokprat: The Remaining (bokserie)

theremaining_bokomslagJag har nog aldrig tidigare läst en bok om zombier som inte en enda gång faktiskt nämner ordet zombie. Å andra sidan räcker det gott med »infekterade«, för det var precis det de stackars människorna i boken var.

Jag har läst bokserien The Remaining av DJ Molles. Genom sex böcker (det finns två fristående böcker också) får man följa Kapten Lee Hardens resa från hans bunker till det kaos som världen utanför blivit. Det är blodigt, gripande, hemskt, äckligt, överraskande och tankeväckande.

Storyn i korthet: Hur förbereder man sig för världens undergång? USA:s regering bestämmer sig för att nationen, oavsett vad som händer, ska leva vidare. Genom »Project Hometown« ges ett antal soldater specialträning för en enda uppgift: Att leda återuppbyggnaden av landet om allt annat har gått åt skogen. Men det är lättare sagt än gjort.

Varje delstat har sin »samordnare« i projektet och vi får följa Lee Harden som är stationerad i North Carolina. Hans hem ser vanligt ut, men fönstren är skottsäkra. Det har tillgång till egenproducerad elektricitet. Och under huset finns en närmast kärnvapensäkrad bunker, fylld till bredden med mat, vatten, medicin, vapen och (lyckligtvis) tidsfördriv.

När något dramatiskt sker i världen – läs: terrorangrepp, smittspridning och så vidare – beordras varje samordnare ner i sin bunker för säkerhets skull. Där följer de utvecklingen via media och via sin kontakt inom projektet. När faran blåses över får de komma upp och fortsätta sina liv som vanligt, i väntan på nästa skrämskott.

Men en sommar blir det inte som vanligt. En ytterst smittsam sjukdom sprider sig snabbt över världen. Bakterien äter upp en del av hjärnan, så att de som drabbas förlorar närmast allt av sin personlighet, sin mänsklighet. Kvar är ett primitivt djur, utan rädsla och med en drivkraft att klösa sönder och äta upp icke-smittade.

Lee Harden följer allt detta i sin bunker. Plötsligt en dag hör han inte längre av sin kontakt. Inga tv-utsändningar sker längre. Nyhetshemsidorna fungerar, men uppdateras inte längre. Enligt reglerna ska han då vänta en månad innan han ger sig ut och ser vad som har hänt och påbörja sitt uppdrag att hjälpa till med att återuppbygga nationen.

Men Lee håller på att bli smått galen av att inte veta. Så han går ut i förväg, »bara för att titta lite«. Det han ser får honom att inse att världens undergång verkligen har kommit. Kanske mänskligheten slutligen kommer att dö ut.

Zombie-genren är rolig att titta på, även om den inte tillhör mina favoriter. Den här serien tillhör dock numera mina favoriter, med tanke på den otroliga resa jag fick vara med om. Jag gillar ju att läsa om världens undergång och hur den skulle kunna se ut. Den här kändes lika realistisk som många andra undergångar, men den var också väldigt personlig. Många minnesvärda karaktärer, många plötsliga vändningar – och inte en jävla aning om vilka som kommer att överleva och vilka som kommer att dö.

Bokserien höll sig på en väldigt hög nivå nästan hela tiden. Det var nog bara den sista boken (möjligtvis sista halvan av den näst sista boken också) som kändes lite forcerad. Som om författaren ville komma till ett avslut och då släppte lite på sin kvalitetsstandard. Det var också här som jag upplevde den enda förutsägbara saken, som kändes rätt så krystad.

Men jag förlåter författaren. Det här var ändå en otrolig resa, genom ett förött landskap och hemska händelser.

Bokserien fick mig dessutom att (återigen, tänkte jag säga) konstatera två saker:

Det ena är att jag föredrar ljudböcker framför vanliga böcker. Förutsatt att det är en bra uppläsare, så avnjuter jag böcker på ett bättre sätt då. Dels eftersom jag inte vet hur långt det är kvar på boken (så att jag kan börja ana att slutet är nära), för i ljudboken behöver jag inte titta på kvarvarande tid om jag inte vill, medan jag knappast kan undvika att både se och känna hur många sidor det är kvar på den fysiska boken. Dels eftersom jag slipper att mina ögon vandrar vidare på textsidan i förväg, så att jag råkar se namn/repliker/händelser i förväg.

Det andra är att jag nu är säker på vilken sorts undergång jag föredrar. 😉 Om jag måste välja, så föredrar jag världen där större delen av mänskligheten har dött ut och allt annat (infrastruktur etc) är kvar. (Exempel: Earth Abides.) Det skulle vara tråkigt och utmanande att vara kvar relativt ensam, men ändå bättre än i den här bokserien där det bara finns ett fåtal normala personer och resten är människoätande vilddjur. Och sist på listan hamnar undergången, där en solstorm har slagit ut allt elektriskt. (Exempel: One Second After.) Då finns alla människor kvar, men vi kommer snart att börja dö av svält och sjukdomar eftersom det som vårt högteknologiska samhälle bygger på är förstört.

Det riktigt deprimerande är att det just är den sistnämnda händelsen som känns mest nära och realistisk. Som jag konstaterade i ett tidigare inlägg, är det hög tid att bli prepper.

Fast först: Dags att jaga rätt på en ny bok eller bokserie! Och jag vet precis vilken jag ska välja.

Något med världens undergång.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s