Ingen är väl förvånad över att mina åsikter politiskt sett är till höger om Socialdemokraterna. 😉
Men när någon på »motståndarsidan« har en bra åsikt, är jag inte sämre än att jag kan erkänna det. Och nu har statsminister Stefan Löfven uttryckt något som jag själv ställer mig bakom.
Det handlar om Löfvens uttalande om att alla präster ska viga alla, även samkönade par.
Det kom förstås reaktioner direkt. Dels från sådana som (liksom jag) anser att det är helt rätt, att präster inte ska kunna vägra att viga samkönade par. Dels från sådana som anser att kyrkan är skild från staten sedan 17 år tillbaka och att staten därför inte ska gå in på kyrkans domäner – lika lite som kyrkan ska säga åt Löfven hur han ska sköta sitt arbete.
Till och med Dagens Nyheters ledarredaktion, som annars brukar vara någorlunda förnuftig, uttryckte den åsikten:
»Att diskutera väjningsrätten, det vill säga möjligheten för präster att oavsett anledning avstå från vigslar, dop eller begravningar, är en uppgift för kyrkan – inte politiker som Stefan Löfven.«
Och visst, det kan de få diskutera hur mycket de vill. Men… det är inte kyrkan som bestämmer över vigselrätten. Det är staten. Det är staten som sätter upp reglerna.
Och hur ser reglerna ut? Jo, i äktenskapsbalken (1987:230) kan man läsa följande (i fjärde kapitlet, om Vigsel):
3 § Behörig att vara vigselförrättare är
1. sådan präst eller annan befattningshavare i ett trossamfund som har förordnande enligt lagen (1993:305) om rätt att förrätta vigsel inom trossamfund, eller
2. den som länsstyrelsen har förordnat. Den som är behörig enligt första stycket 1 är inte skyldig att förrätta vigsel. Lag (2009:253).
Med andra ord har exempelvis präster i Svenska kyrkan ett uttalat undantag, som gör att de inte behöver viga ett par som de inte vill viga. Till exempel för att paret är samkönat.
Det är detta undantag som Löfven – och jag – vill få bort.
Ända sedan äktenskapslagstiftningen blev könsneutral 2009, har det varit möjligt för samkönade par att gifta sig. Kan de gifta sig, även med detta undantag för präster? Ja, visst är det möjligt. Dels finns alla borgerliga vigselförrättare, dels finns alla präster som faktiskt vill viga samkönade.
Men det handlar inte om det är ett problem att kunna gifta sig. Det handlar om att behandla alla lika, om att behöva stå för det.
Säg att ett brott är begånget på en grisfarm. En polis skickas dit, men polisen vägrar gå in på området, eftersom dennes religion strider mot det. En ny polis får kallas dit, som inte har någon sådan tro, och som därför kan gå in på området. Ska man anse att problemet därmed är löst, eftersom det alltid går att hitta poliser som ställer upp? Eller ska man se det som ett problem i sig att det finns poliser som vägrar utföra sina arbetsuppgifter, som vägrar att representera samhället på ett korrekt sätt?
Att viga någon är inte bara ett jobb vilket som helst eller en av många uppgifter som kyrkan råkar ha. Det är en form av myndighetsutövning. Det är att representera samhället – som säger att två personer av samma kön har rätt att gifta sig. Och då ska ingen sådan representant kunna säga nej för att det strider mot dennes personliga åsikter. Vi ska inte ha några Kim Davis i det här landet.
Därför ska inte präster, eller några andra, kunna ha något undantag. För när de viger någon, är det en myndighetsutövning. Då är prästen inte bara präst, utan en representant för samhället.
Sedan förstår jag att det finns en del bakåtsträvande präster som inte vill viga samkönade par. Jag tvingar ingen. Då får de gärna slippa – så länge de i så fall avsäger sig sin rätt att viga överhuvudtaget.
Ännu enklare är kanske om vi helt enkelt återkallar all vigselrätt för personer som representerar trossamfund, och bara använder oss av borgerliga vigselförrättare. Så folk får gifta sig i rådhuset eller var de nu vill, och sedan gå till kyrkan/moskén/synagogan/whatever och få sitt äktenskap välsignat eller vad man nu vill kalla det. Detta är också en tanke som har diskuterats tidigare inom kyrkan.
Och då får kyrkan givetvis diskriminera så mycket de vill. Hur den välsignelsen ser ut, vem som utför den och vilka som får ta del av den är helt upp till trossamfundet att avgöra.
(Fast om de väljer att diskriminera även här, kan de inte räkna med att få fortsatt statliga bidrag till sin verksamhet… Sorry, men att behandla folk jämställt, liksom mycket annat, trumfar religiös övertygelse.)
Tillägg 1 juli 2017:
Till min förvåning och förskräckelse ser jag att självaste Christer Sturmark, ordförande i Humanisterna, helt har missat poängen:
Jag antar att mitt medlemskap i Humanisterna får vänta ett tag till… 😏
Rymdfrost 