Pumpagubbens hemlighet… (Jag ska ha pengar om någon skriver en barnbok med den titeln.)
Vår pumpagubbe har stått ute så pass länge på vår trappa att mögel och annat mysigt har hunnit växa både på och i den. Själv har gubben sjunkit ihop rejält. Men det har förstås inte hindrat mig från att stoppa nya värmeljus i den på kvällarna.
Och varje gång jag har gjort det, så har jag förvånats över att Emelie har varit duktig nog att ta bort det tomma värmeljuset. Utan att säga till mig att det egentligen är min uppgift, när jag nu envisas med att fortsätta »elda« i den nu rätt äckliga pumpan. 😉
Så häromdagen frågade jag henne om detta. Emelie tittade förvånat på mig. Nej, hon hade då inte rensat undan några tomma värmeljus. Say whaaat..?!
Samma sak upprepades igen: Jag stoppade i ett nytt värmeljus på kvällen. Morgonen efter var det tomma värmeljuset borta. Och ingen i familjen har plockat bort det.
Till saken hör att vi har en kamera som dokumenterar allt som rör sig vid vår entrédörr, så jag gick förstås genast in och tittade på bildmaterialet. Jag förväntade mig att få se något djur eller kanske rentav någon unge i grannskapet, som kom och stal ljuset innan det hann brinna ut. Men ingenting. Inte under någon av nätterna.
Så i natt riggade jag med två extra kameror (ja, jag har några liggande…), för att säkert kunna dokumentera alla rörelser på trappan vid entrén. Jag lade dessutom ut två tomma värmeljus vid sidan, för att ytterligare öka intresset från tjuven/-arna. Och om detta var ett övernaturligt fenomen, så skulle jag antingen fånga det på bild eller… inte.
Tidigt i morse tittade jag ut. Värmeljusen var kvar. Besvikelse. Efter frukost tittade jag ut igen. Värmeljusen var borta! Jag ropade på Emelie och Lovisa att komma och titta. Emelie konstaterade snabbt att värmeljusen faktiskt var kvar, men att de låg några meter bort. Förmodligen vinden. Men… så mycket har det inte blåst.
Så upp till datorn och in i bildmaterialet. Och jodå… Där var tjuven. Den tjuvaktiga skatan. Den flög från radhusgrannarna och höll sig lågt, så därför hade den vanliga kameran inte reagerat på rörelsen och kunnat fånga förloppet. Den tog snabbt värmeljuset i näbben och flög iväg. Vilken lättnad! Så skönt att få veta.
Här är en videosekvens från ett av tillfällena (skatan kom tillbaka flera gånger):
Och för er som är besvikna på att det trots allt inte var något spöke eller någon vålnad som låg bakom, så kan ni ju trösta er med att det faktiskt bara är den här gången som jag såg en skata ligga bakom. Det kan ju ha varit något övernaturligt tidigare.
Pumpagubben har kanske ändå fler hemligheter…
Rymdfrost 