CTC03: Shopping och vattenånga

Över 650 km idag. Det blev mycket motorväg…

Det är förvisso tråkigare att köra mest motorväg, men å andra sidan tar det på tok för lång tid att försöka ta sig fram på alternativa småvägar. Och ibland tar det oväntat mycket tid på motorvägen också. Det är trafikolyckor, vägarbeten (vi måste ha passerat minst 50 vägarbeten idag), trafikstockningar… tja, det mesta.

Målet idag var Niagarafallen. Vi hade först lite planer på att ta oss hela vägen till Toronto, men även om vi skulle ha hunnit köra ända dit så hade det inte blivit särskilt njutbart. Vi har ju ändå »semester«.

Och på en semester äter man goda frukostar. Så det blev minsann Starbucks idag igen, fast den här gången längs med vägen upp mot Syracuse på ett välutrustat rastställe där vi även tankade bilen för första gången.

Bilen har hittills dragit runt 0,78 liter milen. Rätt bra med tanke på att vi inte kört så mycket motorväg innan vi tankade. Men allra bäst var förstås bensinpriset. Vi tankade runt 9,5 gallons och betalade $28,22 för detta. Det blir (om jag räknar rätt) runt 5,50 kronor per liter i bensinpris..! Och då tycker ändå folk här att bensinen är dyr.

Resan blev lång men ganska händelselös. Vi kom in i vår fjärde delstat (efter D.C., Maryland och Pennsylvania), nämligen New York. De flesta tänker på staden New York när de hör namnet, men det är även namnet på en ganska stor delstat.

En bit väster om Syracuse svängde vi inom en av de många outlets som finns runtom i landet. Jag trodde nästan att vi hade kört fel innan den dök upp, för den låg i ett väldigt lugnt och nästan obebott område. Fast det gör ju å andra sidan Ullared där hemma också.

Outleten var väldigt praktiskt uppbyggd. En bred och fin infart ledde oss in på en stor parkeringsplats, omgiven av lite mer än 100 affärer. Det var mest kläder och skor det handlade om. Här fanns märken som Tommy Hilfiger, Banana Republic, GAP och Adidas.

För mig och Emelie blev det var sitt par skor av Puma respektive Nike. Jag har inte kvittot nära mig just nu, men det var billigt. Vi gick runt i någon timme innan vi körde vidare mot Buffalo och slutmålet Niagara Falls, orten som delas av gränsen mellan USA och Kanada.

Jag hade funderat en del tidigare på hur mycket tull och annan gränskontroll det skulle kunna vara mellan de två länderna. För mig känns det ungefär som att åka mellan Sverige och Danmark. Skulle det möjligen stå någon tullare vid gränsen, vilket i sig vore ett undantag, så skulle det vara väldigt liten sannolikhet att bli »inkallad«.

Men det fanns faktiskt en sorts gränskontroll. Vi fick lämna fram våra pass i en lucka, där en tjänsteman ställde frågor som var vi kom ifrån, vad vi skulle göra i Kanada, hur länge vi skulle stanna och om bilen vi hade var en hyrbil. Under tiden stämplades våra pass och så var det bara att köra in.

Ren formalia? Eller litar inte Kanada på att USA »gör sitt jobb« med att se till att icke-önskvärda personer tar sig in i USA och sedan vidare till Kanada?

Vi hittade snabbt vårt motell drygt en kilometer från gränsen och ungefär lika långt från vattenfallet. Men innan vi gick och tittade på det rinnande vattnet, så åt vi middag. Vi hittade en turistfälla i närheten av det stora hotell- och casinodistrikt som ligger precis vid vattenfallet. Det mättade, men det var helt klart det minst goda jag har ätit hittills på resan. Det kändes som en billig restaurang på Kanarieöarna.

Bilden ovan visar utsikten från vårt bord. Som sagt, det kändes lite som Kanarieöarna…

Överhuvudtaget är området kring vattnet väldigt hårt exploaterat. Det kostar dryga pengar att parkera bilen, även om det är långt från huvudattraktionen. Vi försökte först gå ner för att se hur det såg ut, men upptäckte snart att det var bättre att helt enkelt köra ner och vara lite olagliga.

Vi lyckades hitta en väg ner med bilen, förbi alla hotell och förvirrade människor som gick kors och tvärs hela tiden. Egentligen var det meningen att man skulle parkera bilen (för dryga pengar som sagt) och sedan gå längs med promenaden, men vi gjorde som många andra gjorde hela tiden: Vi ställde bilen där det stod »No stopping« och sedan tog vi några snabba bilder på spektaklet och körde vidare.

Det hade hunnit bli nästan helt mörkt när vi väl kom ner till promenaden, men det gjorde å andra sidan att vi kunde njuta av de färgade lamporna som numera lyser upp fallen på natten. De ändrar färg efterhand, så ingen bild blir den andra lik.

Vattendimman syns förresten lång väg. Vi såg den redan långt innan vi var framme tidigare idag och sedan fanns den med oss i bakgrunden medan vi åt. Det är enorma vattenmängder som varje sekund störtar ner.

Jag har alltid haft en uppfattning i huvudet om att vattnet strömmar norrifrån, men vattenfallet är »riktat« mot väster. Vattnet kommer alltså österifrån, vilket gör att man har bäst utsikt från den kanadensiska sidan.

Och det är alltså i Kanada som vi tillbringar natten. Hur länge vi stannar i landet har vi ännu inte bestämt, men resten av våra resmål ligger ju i USA, så…