CTC01: En monumental upplevelse

Jag glömde nämna två reflektioner till som vi gjorde igår.

Den ena är att det finns heltäckningsmattor överallt. Så fort vi steg av flyget så var det heltäckningsmatta. Likaså inne på flygplatsen (utom i själva terminalen). I »månbilen« som tog oss från vår gate in till passkontrollen fanns det till och med heltäckningsmatta upp på väggarna… Och här på hotellet är det – förstås – mjuka golv som gäller, både ute i korridoren och inne i rummet. Men lyckligtvis inte inne på badrummet.

Jag gillar inte heltäckningsmattor. Är det något som samlar damm och smuts så är det det. Dessutom känner man hur gamla lukter sitter i. Vårt hotellrum påstås vara rökfritt, men någon har förmodligen rökt ganska fritt tidigare, för det känner man direkt när man kommer in. Jag med min känsliga nos gör det i alla fall.

Den andra saken handlar också om rökning. Till skillnad från i Sverige och ett antal andra framstående nationer, så finns det inga generella rökförbud här i offentliga lokaler. När vi gick på restaurang igår fick vi därför smaken av maten ackompanjerad av »härlig« cigarettrök. Eller faktiskt mest cigarrök, för vi råkade tydligen välja en restaurang som hade gott om cigarrer till försäljning och där det satt äldre män och bolmade friskt på feta cigarrer i mörka hörnor.

Idag fick det därför bli lite nyttigare aktiviteter. Det gick sådär. Haha!

Även om vi mestadels har varit utomhus och gått idag, så är luften här i centrala Washington inte direkt på topp. Det är massor av trafik och det är inte några bensin- och dieselsnåla fordon som far omkring. När det är närmare 30 grader varmt och nästan vindstilla, som det var idag liksom igår, blir det inte mycket bättre luft. Men det är inget som stör.

Frukosten var inte särskilt nyttig den heller. Vi skippade hotellbuffén och gick i stället ett kvarter bort till ett ställe som heter Old Ebbitt Grill. Där röktes det ingenting, men det fanns inte så många nyttigheter på brunchmenyn. Min frukost, som gick under namnet »Breakfast Club«, bestod av tjocka skivor franskbröd, omlindade av bacon och liggande i en liten pool med lönnsirap. Ovanpå hade lite florsockor strötts. Väldigt sött och väldigt gott! Men det enda nyttiga var frukten i skålen man fick vid sidan av.

Utanför brunchstället blev Mattias hejdad av en man som genast såg en affärsmöjlighet. Följande samtal utspelades:

– You dropped something.
– No, I don’t think so…
– Yes, you dropped the shine on those shoes. There’s a 911 right there.

Mattias var inte så intresserad av att få en klassisk skoputsning, så vi gick vidare. Och vidare…

Idag var det nämligen sightseeing av Washingtons mest berömda delar, vilket innebar att det skulle bli väldigt mycket promenerande.

Exakt hur mycket kan ni se nedan:

ctc01_karta

Jag har nämligen med mig min lilla GPS-mottagare, som spelar in (nästan) varenda steg jag tar. Jag har den först och främst för att kunna geotagga alla bilder jag tar, men som bonus kan jag låta Everytrail visa var jag har varit – och sedan kan ni zooma in på kartan och följa resan i detalj. Jag hoppas jag hinner ladda batterierna till den mellan varven, så att jag kan publicera en liknande karta som den ovan för varje dag.

(TILLÄGG 2017: Everytrail, numera Alltrails, verkar inte längre ha någon plugin för att lägga in en zoombar karta på en hemsida, så det får bli en stillbild av kartan i stället.)

Men tillbaka till dagens aktiviteter.

Redan igår lade jag märke till att en byggnad vi har rätt nära hotellet var väldigt lik finansdepartementet. Jag hade rätt – och därmed visste jag att Vita Huset inte var långt borta. Ett besök där (eller snarare utanför) var förstås ett måste.

Ekorre vid Vita huset

Fast det vi var mest fascinerade över var ekorrarna som sprang omkring på gräsmattan framför huset. Jättesöta! Snacka om att bo bra. Vi såg flera ekorrar i övriga stan också.

ctc01_2

Bilden ovan föreställer Finansdepartementet, men den kan lika gärna tjäna som illustration till nästan alla andra myndighetsbyggnader för alla är byggda på ungefär samma sätt – med kolonner, fronton och breda trappor upp till ingången.

ctc01_3

Ledsen att behöva upprepa mig, men det var rejält varmt! Det fanns (hyfsat billigt) vatten att köpa med jämna mellanrum från alla försäljare som står lite varstans, men vi var lite dåliga på att införskaffa det ändå. Dumt nog. Vi lovade varandra att bli bättre på att dricka vatten.

ctc01_4

Kapitolium var ett av många måsten på promenaden. Det var (åtminstone inte denna dag) tillåtet att gå ända upp till platsen där Obama svors in i vintras, men vi hade nog inte orkat med den strapatsen ändå.

ctc01_5

Smithsonian National Air and Space Museum var det enda museumet som stod på min lista. Det finns förstås fler jag ville besöka, men tiden var alltför knapp för att hinna med fler.

Inträdet är, fantastiskt nog, gratis! Inte illa med tanke på hur stort det är och hur mycket det finns att se. Och att läsa… Jag hann bara skumma igenom vissa texter och det mesta fick förbli oläst. Jag var mest intresserad av rymddelen, men det var klart kul att stå bredvid en jetmotor och se hur stor en sådan egentligen är.

På bilen ovan ser ni en tv som (antar jag) visade NASA TV, för programmet kom uppenbarligen från ISS. Skylten bredvid berättar om det nuvarande rymdskytteluppdraget, där vår svenska stolthet Christer Fuglesang stod nämnd bland de astronauter som deltar. Kul att se!

ctc01_6

Washingtonmonumentet kan jag inte titta på, ens i verkligheten, utan att tänka på scenen i Mars Attacks! där ett antal scouter(?) blir krossade under monumentet tack vare ett ondsint rymdskepp.

Tyvärr såg jag att de hade gigantiska strålkastare på alla sidor av obelisken, som lyser upp den på natten. »Vackert« förvisso, men vilket slöseri med miljö och energi…

ctc01_7

Lincolnmonumentet stod som värdigt avslut (eller början, beroende på hur man ser det) på National Mall.

Även här kommer jag att tänka på en film

ctc01_8

Lincoln var den västliga ändpunkten för vår promenad. Vi gick förbi minnesplatsen för Vietnamkriget (Koreakrigets dito hade vi passerat tidigare) och kom förbi Vita Huset igen, fast nu från den södra sidan. Avspärrningar och poliser överallt, men man kommer ändå tillräckligt nära som turist tycker jag.

Generellt tycker jag också att allt som jag sett i Washington ungefär stämmer överens med hur jag föreställde mig det. Monumenten är faktiskt lika imponerande stora och pampiga som jag trodde. Kapitolium (exempelvis) är verkligen stort. Det hade varit kul att komma hit igen med lite mer tid och gått på diverse studiebesök. Kongressbiblioteket hade till exempel varit kul att besöka.

Efter den långa promenaden blev det avkylning av fötter på hotellet och sedan taxi till Union Station, där vi hämtade upp vår hyrbil. Vi passade på att äta (det finns en stor matavdelning i källaren på stationen) och sedan körde vi till hotellet för att parkera och gå och lägga oss. Även om vissa av oss fick sitta uppe lite längre för att fila på bloggen.

I morgon börjar den egentliga rundresan. Vi lämnar huvudstaden för att bege oss västerut. Fast om våra planer håller, så kommer vi att avsluta dagen längre österut än vi är just nu…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s