CTC00: Från tortyrkammare till lyxhotell

Den enda gång som den här bloggen egentligen lever upp ordentligt är när jag är ute och reser. Det borde jag göra oftare, för det är väldigt kul – tja, både att skriva och att resa alltså.

Den här gången är det dags för den längsta resa jag har gjort hittills i livet, både vad gäller tid och avstånd. En roadtrip i USA, Coast to Coast, från östkust till västkust under ett antal veckor. Jag kan knappt förstå att det faktiskt till sist blev av…

Men här ska inga segrar tas ut i förskott. Det är många dagar innan vi når slutmålet och många kilometer (eller miles) som ska avverkas innan vi kan lämna tillbaka hyrbilen och pusta ut. För det här är egentligen ingen semester. Det kommer att bli många timmar i bilen, en hel del stressmoment och mycket som ska hinnas med. Jag bara hoppas att jag kommer att hinna skriva ner allt viktigt och intressant som händer – och att det finns uppkopplingsmöjligheter längs med vägen.

För en sak är säker om det här landet: USA är lite u-land när det gäller teknik. Jag sitter och skriver detta på fjortonde våningen i vårt hotell i centrala Washington. Vi har visserligen gratis trådlöst Internet (tackar!) genom hotellets försorg, men jag har noll täckning på mobilen! Mitt i stan! Amazing.

Men först lite om hur dagen har varit.

Vi började med att ta båten över till Helsingør och sedan tåget därifrån ner till Kastrup. Det går förvisso direkttåg från Helsingborg till Kastrup, men vis av erfarenhet från mitt yrke (oops!) så vet jag att ombyggnaden av Malmö C kan ställa till det med förseningar och dylikt. Dessutom har folk en förmåga att avsluta sina liv på spåret vid Svågertorp, vilket leder till totalstopp i tågtrafiken. Bättre då, resonerade vi, att komma till ”rätt sida” direkt och i värsta fall ta taxi om tåget i Danmark också skulle fallera.

Inget fallerade dock, så vi var på Kastrup ungefär tre timmar innan flyget skulle gå. Tråkigt med väntan, men jag tar hellre det framför att springa med ångest till vår gate.

Vi flög direktflyg till Washington med SAS. Förra gången jag flög till USA blev det med holländska KLM, som jag bara hade goda saker att säga om efteråt (vad jag minns iaf). SAS var inte så dumma dom heller, men dom har starkt missuppfattat en sak (och här följer nu lite gnäll som enbart en vit man, bosatt i det relativt rika västerlandet Sverige och med hyfsad ekonomi kan komma sig för att anmärka på): »On demand« innebär per definition att man får det man vill ha när man vill ha det.

Det jag syftar på är att de erbjöd filmer on demand ombord. Det fanns flera nya (bl.a. senaste Terminator-filmen och »Änglar & Demoner«) och ett antal gamla filmer att välja mellan. Men det var inte bara att sätta sig och börja titta. Tja, om man nu inte ville börja titta mitt i filmen förstås. För filmerna rullade på, i var sin »kanal«, om och om igen. Den som trodde att man kunde börja titta när man ville (hallå, ON DEMAND?!) trodde fel. I stället fick man försöka slå över när filmen började om igen, för det fanns ingen som helst indikering på hur länge en film hållit på eller när nästa visning av den skulle börja.

Däremot var det roligt att man kunde välja mellan två olika kameror som filmade utanför planet (en framåt och en rakt nedåt). Det var ganska intressant att se hur Islands landskap plötsligt dök upp mitt i Atlanten (landet var nästan helt svartvitt; vitt av snö och glaciärer respektive svart av vulkanaska) eller se hur glaciärerna snirklade sig fram på Grönland (som vi också flög över).

Maten ombord var god. Till och med väldigt god, får jag väl säga om man jämför med hur flygplansmat »brukar« smaka. Jag tycker faktiskt att flygplansmat smakar rätt bra överlag.

Men herrejesus, så tråkigt det är att flyga! Ont om plats för benen, massor av timmar sittandes, folk som nyser och barn som skriker runtomkring och så få roliga saker att göra. Rena tortyren. Det är jätteroligt att resa, bara det innehåller minimalt med flyg.

Väl framme i Washington gick vi in i den värmevägg som vi antog skulle finnas. Det var runt 14 grader och regn när vi åkte från Helsingborg – här var det nästan 30 grader varmt och i princip vindstilla…

Lyckligtvis älskar amerikaner luftkonditionering. Det var AC på bussen, AC på tunnelbanan och AC på hotellrummet. Blir vi inte förkylda av denna extrema temperaturväxling, så vet inte jag.

På hotellet (inte bilden ovan; det är en byggnad i närheten) mötte vi upp vårt resesällskap Mattias och Teresia, som anlände via Paris knappt två timmar tidigare. De tyckte, liksom vi, att vi har hamnat på värsta lyxhotellet! Nu finns det förstås ännu lyxigare och vräkigare hotell än så här, men med tanke på priset så är vi väldigt, väldigt nöjda. Stort rum, stor säng, platt-tv (med runt 50 kanaler, varav flera i HD), kaffekokare, mikrovågsugn(!) och (som sagt) väldigt centralt läge.

Här ska vi stanna i två nätter innan vi tar bilen och drar vidare.

Nu i afton har vi gått ut och ätit och utbytt lite tankar och åsikter om vad som komma skall. Vi har en ungefärlig färdplan, men det är många faktorer som spelar in för hur vi slutligen gör. Har vi varit för optimistiska i vår tidsuppskattning? Blir någon sjuk? Går bilen sönder? Vill vi stanna längre på ett ställe än vi hade tänkt?

Redan nu börjar vi samla erfarenheter som vi har nytta av resten av resan… Saker som vi kände till tidigare, men som man inte tänkte på – tydligen. En sådan sak är: När man beställer vatten till maten, be i så fall om vatten på flaska. När man beställer läsk till maten, ber i så fall om läsk utan isbitar.

Det mesta vattnet här är nämligen ganska starkt klorerat. Det vattnet används för det mesta både till dricksvatten och till isbitar, så om man inte gillar klor som bismak så bör man undvika det. I övrigt är det förmodligen säkert att dricka.

En annan sak är: Portionerna är väldigt stora…

Jag beställde pastakyckling (tallriken närmast på bilden ovan) och jag kunde inte äta mer än max en tredjedel. Nu var jag visserligen inte jättehungrig, men det hade varit svårt att få ner mer än kanske hälften. Jag hoppas det finns barnportioner framledes… Men maten var väldigt god!

Klockan är nu runt 21.10 lokal tid och vi ska snart lägga oss. I morgon väntar en rundvandring i huvudstaden och så ska vi hämta ut hyrbilen framåt kvällskvisten.