Fredag var jobbedag för den hårt arbetande G, så jag fick klara mig helt på egen hand.
Hon tipsade mig om marknaden som är varje fredag i Ventimiglia, en liten ort en bit in i Italien.
Tydligen ett populärt utflyktsmål – upptäckte jag när jag kom till Nices centralstation och fann den packad med folk som skulle med det sedan fullpackade tåget österut. Jag har aldrig varit i Ventimiglia förut så jag visste inte exakt var marknaden var, men det var bara att följa med lämmeltåget.
En stor anledning till marknadens popularitet är de märkeskopior av kläder, smycken och så vidare som säljs där. Dock varnade G mig för att franska tullen ibland gör nedslag på turister som återvänder från Italien, eftersom det är olagligt att föra in märkeskopior i Frankrike. Det kan bli dryga böter.
Jag har dock tillräckligt många Louis Vuitton-handväskor hemma, så jag köpte ingenting.
Så småningom började det bli dags för mat, så jag åkte vidare till det andra av G:s tips: San Remo. Staden ligger bara 15 minuter längre österut. Dessutom är det väldigt billigt att åka tåg här (totalt cirka 8 euro från Nice till San Remo), så det var inget att fundera over.
San Remo visade sig vara vackrare än Ventimiglias slitna kvarter, även om det fanns sånt i S.R. också.
Sen lunchade jag i staden (5 euro för en lasagne, som var väldigt mycket bättre än den jag åt i Venedig för sex år sedan 😉) och gick sedan ner till stranden. Återigen var det en mycket solig och varm dag, så jag brände mig nästan på näsan.
Staden kändes väldigt italiensk, men det kanske bara är mina fördomar som spelar in? Slitna fasader, elektriska kablar (med hemmagjorda kopplingar) som går på utsidan av huset och massvis av tvätt på balkongerna. Lite Lady & Lufsen över det hela (om man undantar risken för elstötar).
Jag letade upp casinot, men jag gick aldrig in. Det ångrar jag lite sen. För jag träffade på ett par vilsna svenskar på stationen när jag skulle åka tillbaka. De berättade att de varit inne på casinot och en i sällskapet hade vunnit 100 kronor utan att ens satsa några pengar.
Alla utökningar av min reskassa, ehuru små de än skulle vara, är välkomna.
Å andra sidan var det bara en mindre kompensation för det som hänt dem några dagar tidigare. När de stod på det överfulla tåget till Cannes så hade en av dem blivit bestulen på sin plånbok. Mycket surt. Att få tillbringa några timmar på en fransk polisstation för att göra en polisanmälan gjorde det inte roligare.
Nåväl. Jag var tillbaka i Nice och när G sedan kom hem från jobbet så letade vi upp en av hennes favoritrestauranger i gamla stan, där vi satte oss och åt en väldigt god rätt. Ska fråga G senare om vad den hette.
Tjejen i det unga franska paret som satt bredvid oss hade en helt otroligt välluktande parfym (jag kom att tänka på Linda på jobbet), så jag var tvungen att fråga vad det var. Något av Calvin Klein tydligen. Ska leta upp vad det var. Jättegod!
Efter maten gick vi runt lite i restaurangkvarteren och satte oss sedan utanför Le Thor Pub, en pub med skandinavisk inriktning.
Där tog vi varsin »tjejöl« (ähum) och spenderade sedan en lång tid med att kolla in folk. Kul!
Sen blev det som vanligt en traditionell promenad längs promenaden. I morgon (lördag) väntar filmfestivalen i Cannes.
Rymdfrost 