Turen i dag gick till den lilla bergsbyn St-Paul de Vence, runt en timmes bussresa från Nice.
Jag och G hade handlat på oss lite fika innan vi åkte iväg, så att vi skulle slippa äta dyrt där uppe.
Det var varmt redan på morgonen och jag var lite orolig för att hettan skulle vara tryckande när vi inte längre skulle ha havets svalkande vindar, men det blåste tillräckligt med svala vindar för att det skulle vara behagligt.
Byn låg helt underbart fint. G säger att byn är helt död på vintern, när det inte är några turister där, men nu fanns det både turister och öppna butiker.
Butiker, ja… De låg vägg i vägg med varandra och sålde allt från kläder till exklusiva smycken och konst. Varje butik, åtminstone de som låg ut mot dalen, hade en helt fantastisk utsikt genom fönstret. Om affärerna inte skulle gå bra, så skulle de lätt kunna sälja lokalerna dyrt som bostäder.
(Såg faktiskt i dag i en mäklares skyltfönster en mindre bostad i just St-Paul de Vence. Utropspris: Runt 900 000. Euro!)
Gränderna var trånga och vindlande, precis som det ska vara i en gammal medeltidsby. Jag undvek att fråga hur de löste avlopp och vatten, för sist jag gjorde det sade G att det var så »typiskt svenskt«. 😂
Söderut fanns byns kyrkogard, med stora familjegravar.
Där fanns även ett litet kapell, där vi snart gjorde bekantskap med en av byns minsta invånare:
En liten katthona, som var så otroligt mager. Jag antog att det berodde på att hon nyss blivit mamma, för inne i kapellet såg vi åtminstone en liten kisunge som försiktigt kikade fram.
Kapellet var låst, så vi kunde inte gå in, men mamman (som kunde komma in och ut genom ett fönster) var väldigt kelen av sig.
Kom att tänka lite på Karin i denna stund. Mjau! 😸
En bit bort från byn fanns ett museum(?) som heter Fondation Maeght.
Det är ett par, Marguerite och Aimé Maeght, som skapat detta hus som är fullt med konst – i form av både tavlor och skulpturer.
Vi måste ha känt oss väldigt kulturella, för jag och G betalade 11 euro var för att komma in… 😉 Men vi fick i alla fall en personlig guidning runt stället av G:s vän som jobbar där.
Det kostade 2:50 euro att ta bilder där inne (hur tusan skulle de kolla det egentligen?), så jag har inga egna bilder från stället.
Sen var det bussen tillbaka och lite strosande på Promenaden, där vi fick se en av Nices »kändisar«:
Nices egen Michael Jackson. Enligt G har han kommit ner till promenaden i tio år och dansat.
Dansandet var helt okej, men musiken var under all kritik. Han använde en bilstereo som han kopplat till två batterier och en högtalare. Det funkade… inte särskilt bra. 😬
Sen var det dags att äta. Ingen restaurang den har gången. I stallet bjöd G in mig till sin studio och lagade till sojabiffar åt oss båda.
Väldigt gott, inte minst med tanke på att jag normalt inte brukar gilla vegetarisk mat! 😋 Till detta ris, sallad, bröd och lite vin.
Sedan var det spioneri mot G:s grannar (nästan som i »Fönstret mot garden«) innan det var läggdags.
Rymdfrost 