Äntligen lite bilder!
Jag glömde ju berätta vad som hände efter min egna lilla utflykt i tisdags. Min vän och guide, Gunilla, mötte mig på Gare Routière. Därefter gick vi in i »Gamla stan«, där vi åt lite av traktens specialiteter.
Däribland Socca (bilden ovan), en sorts pannkaka gjord på kikärtor..! Själva soccan (börjar tänka lite på Sällskapsresans klassiska replik »gamla kläder«, hehe!) smakar inte så mycket. Därför köpte jag även en tallrik med vad-det-nu-hette, en samling grönsaker som hade en tonfiskfyllning och som värmdes i ugnen. Till detta ett glas rosévin.
Därefter var det promenad till Gunillas favoritglassbar, Fennochio. Där åt vi varsin glass. Jag tog, efter tips av G, en strut med lavendel och något annat »blommigt«. För det smakade verkligen blommigt!
Fennochio var ett helt otroligt ställe. Massor av udda och annorlunda smaker. Mer om det lite senare…
Efter glassätandet blev det promenad längs Promenade des Anglais, som visade sig vara minst lika (om inte mer) livlig på kvällen som på dagen.
Men nu över till onsdagens aktiviteter…
Bland de saker jag ville göra under min vecka här, var att besöka Monaco. Detta otroligt lilla furstendome ligger bara en liten bit från Nice och sägs vara den mest tätbefolkade staten i världen. Jag kan tro det.
Det ligger omringat av det franska departementet Provence-Alpes-Côte d’Azur på tre sidor och har det turkosa Medelhavet på den fjärde. Det sägs vara det mest övervakade landet i världen och att den har den största polisstyrkan per capita. Det kan jag också tro!
Hur som helst… Jag och G tog bussen från Nice och åkte runt pa små… hmm, alpvägar i drygt 35 minuter. Sedan började köerna.
Enligt G är detta något normalt. Det är så intensiv trafik på sträckan att köerna börjar långt utanför Monaco (särskilt pa morgonen, antar jag). Men det gjorde bara att man kunde njuta av de små städerna (och utsikten!) längs vägen desto mer.
Väl framme i Monaco (ser man inte den lilla skylten, så vet man inte att man är inne i staten) så skildes våra vägar åt. G skulle jobba, så jag fick klara mig själv.
Mitt första besök blev på… McDonald’s. 😛 Jag var ju tvungen att besöka McD i Monaco. Dock var det inte särskilt imponerande. Trodde väl att det skulle vara guld pa väggarna eller något, men det var det inte. Jaja.
Sedan upp till klippan där furstepalatset ligger (bland annat via en utomhus rulltrappa!), vilket var en nätt promenad. Men det var värt det. Utsikten var otroligt fin, vilket håll man än tittade åt.
Ovan är en bild som jag tog uppifrån furstepalatset.
Det kostade runt sju euro att gå in i furstepalatset, men det skippade jag. I stället lade jag elva euro på att gå in på Musée Océanographique de Monaco, där bland andra Jacques Cousteau varit direktör.
Det var värt inträdet att gå dit. De har ett stort och väldigt fint akvarium som dominerar mittsektionen. Se bara bilden nedan:
En hel vägg med ett akvarium. Inte illa!
Men det var minst lika intressant (om inte mer) med de mindre akvarierna. Bland annat var det otroligt att se vilken mångfald som finns i havsdjupen, både bland djur och bland växter. Naturen är helt fantastisk.
Fantastiskt är också systemet som håller allt igång. Akvarierna innehåller runt 400 000 liter vatten och varje dag hämtas vatten från runt 50 meters djup, som sedan hjälper till att föra in nytt, friskt vatten. Närmare en kvarts miljon friskt havsvatten pumpas in varje dag.
Överskottet går tillbaka ut till havet – och det är så den så kallade mördaralgen förmodligen kom ut i havet.
Museet hade även en utställning om Arktis. Återigen blev man påmind om hur polarisen smälter.
Vid 13-tiden återvände jag ner till havsnivån för att luncha ihop med G. Vi köpte mat och satte oss ute i en av hamnarna.
Det var riktigt varmt och soligt, så både jag och G höll på att bränna oss rejält. Därför såg jag efteråt till att försöka hålla mig borta från solen.
Det gjorde jag genom att först gå in och shoppa lite på en stormarknad. Jodå, trots Monacos litenhet, så hade de plats för ett enormt »Ica« där man ägnade otaliga hyllmetrar åt att sälja… yoghurt! Enligt G fungerar yoghurt även mycket som efterrätt i den här delen av världen.
Mjolken var dock svarare att hitta, atminstone om man ville slippa UHT-behandlad dito som inte hade bäst före-dag i november 2195. De är inte lika stora mjölkdrickare här (G säger att mjölk mest betraktas som något barn dricker). Skandal!
Upp igen på palatskullen, där jag åt det sista av min lunch och sedan festade med en liter kall mjölk och ett paket chokladkex. Kan man ha det bättre? 😎
Sedan gick jag in i domkyrkan for att se Grace Kellys grav. Inte sa latt att hitta, eftersom det inte stod Grace Kelly pa graven utan Gracia Patricia. Fast jag kunde ha gatt efter blommorna, for hennes grav hade overlagset flest.
Sedan ner till Monte-Carlo, där jag letade upp casinot. Det var dock inte det lättaste.
Nu i helgen är det nämligen den årliga Formel 1-tävlingen och »alla« var i full gång med att förbereda Monaco Grand Prix.
Jag vill inte ens tänka på hur jobbigt det var att försöka köra i området med bil, för som fotgängare var det nästan omöjligt att ta sig från A till B utan att passera en himla massa andra bokstäver i alfabetet. GP-banan var nämligen nästan helt klar, vilket gjorde att trottoarerna närmast var obefintliga.
Det slutade faktiskt med att jag fick gå på en betydande del av tävlingsbanan för att komma upp till casinot. Ska bli kul att se tävlingen i framtiden och kunna saga att »där gick jag!«.
Casinot var ockuperat av turister. Det gick visserligen bra att komma innanför dörrarna, trots att jag var klädd i kortbyxor och t-shirt, men längre än så gick jag inte. Inomhus var det fotoförbud (tråååkigt!) och jag var dessutom tvungen att hänga av mig kläderna i garderoben.
Därför blev det till att gå vidare, nu till järnvägsstationen för att försöka komma hem snabbare till Nice. Men tydligen var det tågstrejk eller något, för alla tåg var försenade pa obestämd tid.
Tillbaka genom den i och för sig vackra, men otroligt långa gångtunneln, for att ta bussen.
På väg tillbaka genom tunneln stötte jag plötsligt ihop med G, som lyckades upptäcka mig i folkmassan. Hon hade precis slutat jobba och skulle nu tillbaka till Nice och sin tandläkartid. Men av den blev det inget.
Tågstrejken gjorde det omöjligt att ta tåget och bussarna var otroligt försenade (tydligen på grund av någon olycka – och på det stora trycket från turisterna), så vi bestämde oss för att gå ned i Monte Carlos hamn och äta.
Detta skedde på Stars & Bars, ett välkänt ställe där man ofta kan stöta på kändisar.
Långt om länge hamnade vi på en buss tillbaka och kunde se den vackra kusten i solnedgångens sken. Sedan blev det ännu ett besök på Fennochio (denna gang åt jag glass med ölsmak!) och så promenad längs stranden.
En tradition, skulle det visa sig.
Rymdfrost 