Den mest väntade ämnesrubriken i år… 😉
Resan hit gick bra, även om jag en tid inte trodde att jag skulle komma hit. Åtminstone inte smärtfritt.
Öresundståget från Helsingborg till Malmö hade nämligen ett tekniskt fel, vilket gjorde att tåget inte fick köra i mer än 80 km/h. Det gjorde att jag missade mitt tilltänkta tåg till Kastrup. Nu gick det förvisso ett tåg bara 20 minuter senare, men det gjorde incheckning och säkerhetskontroll till oliiidligt långa påfrestningar.
Efter en händelselös väntan på anslutningsflyget i Amsterdam, kunde jag så äntligen landa i Nice. (Kan även nämna att KLM har världens vackraste flygvärdinna anställd. Helt otroligt bildskön! Borde ge sig in på modellbanan.)
Det var molnigt, men varmt. Efter en tur med buss 98 till Nice centrum kunde jag snabbt hitta till mitt hotell.
Det är inte särskilt billigt att bo i Nice – och man får vad man betalar för (även om det ofta kan vara åt det dåliga hållet). Därför hade jag valt ett så billigt hotell jag (nästan) kunde hitta. Och det var… billigt.
Jag tyckte annars det började bra. Eller nej, det gjorde det inte. Mitt Visa-kort accepterades av någon anledning inte av hotellet, vilket gjorde att mitt pass beslagtogs i väntan på betalning. Sedan kallade portiern pa en »bärare« som skulle bära väskan till mitt rum. Riktigt lyxigt!
Tänkte jag. Tills jag märkte att väskan och bäraren var på väg ner i källaren. Längst in i någon trång korridor blev jag visad till rummet, ett litet kyffe som hade ett källarfönster längst upp som enda ljusinsläpp.
Men jag hade i alla fall egen dusch. Enligt min utmärkta värd Gunilla, som tidigare inkvarterat en amerikan (av alla sorter) på just samma hotell, så kunde man bo längre upp – men till priset av att dela dusch med andra.
Hur som helst… Det är inte hotellrummet jag ska kolla så mycket på här, och det har jag inte gjort heller. Ömheten i mina fötter kan vittna om det.
Det började med att jag tog en tur i staden för att kolla in omgivningarna. Först promenad längs med Promenade des Anglais och sedan till Parc de la Colline du Chateau »uppe pa kullen«. Närmare 389 fotsteg rakt upp. Jobbigt.
Sedan ner till Église-Notre-Dame-du-Port nere i hamnen och vidare bort mot Place Garibaldi. På vägen passerade jag faktiskt anmälningskontoret till Främlingslegionen. Bra att veta, i fall jag inte skulle få tillbaka mitt pass.
Det här skulle förstås vara ännu roligare om jag kunnat få med några bilder också. Det hoppas jag få i morgon (torsdag) då jag ska hem till min guide. Vi tog några bilder i kväll som vi ändå ska titta pa, så jag hoppas få låna hennes dator till att föra över lite till bloggen.
Jag vet inte hur regelbundet jag kommer att skriva i bloggen. Nog för att här finns datorer att tillgå (som nu), men samtidigt vill jag vara ute så mycket som möjligt. Jaja, vi får väl se. 🙂
Rymdfrost 