It’s the Tonight Show, with… nähä, inte det

Dagsrapport, dag #4…

Tanken var god, men det räckte inte.

Vi hade tänkt åka upp till NBC Studios för att vara med på inspelningen av The Tonight Show (eller ”Jay Leno Show” som Kanal 5 kallar den). Min kompis, även han en Jay, hade ju varit där för en tid sedan och fått se på Jessica Alba.

NBC Studios ligger på andra sidan bergen i Burbank, faktiskt nästan precis bakom Hollywood-skylten, vilket gör det lite svårt att ta sig dit. Det finns inga raka vägar dit.

Vi tänkte då kopiera Jays upplägg och faktiskt ta tåget till downtown Burbank. Detta gör man från LA:s Union Station, en järnvägsstation jag blev förvånad över.

Jag gillar järnvägsstationer. Vet inte riktigt varför. Kanske för att de symboliserar frihet, att man kan hoppa på ett tåg och åka nästan var som helst. Men här var det då inte många tåg som gick. Konstigt nog! Det var inte bara förbindelsen till Burbank som var dålig (vi missade precis en avgång så det var halvannan timmes väntan på nästa tåg) – det verkade knappt gå tre tåg i timmen!

Knutpunkten i Helsingborg är väldigt mycket mer trafikerad än så här. Förmodligen ännu ett tecken på att folk hellre kör bil (eller åker flyg för den delen) än åker kollektivt. Nåväl, vi köpte lite fika som vi intog i en liten trevlig park precis bredvid stationen och kom på tåget så småningom. En dubbeldäckare minsann. Precis som på film.

Sedan var det då promenaden från stationen i Burbank till NBC… Regnet från de första dagarna var helt borta (och därmed också det farliga hotet för alla stackars LA-bilister…) och i stället kom solen – with a vengeance! För fy, så varmt det blev. Det hjälpte inte att Olive Avenue var lika lång som Sunset Blvd – minst.

Till slut såg vi då en av de stora NBC-byggnaderna borta i fjärran. Hela ena väggen på byggnaden var en enda stor reklamskylt för Tonight Show, så det gick inte direkt att missa… Och då kom den ”roliga” överraskningen. Biljetterna till kvällens föreställning var slut. Och det var vi också.

Nåväl, vi var inte helt ledsna. Vi hade redan varit med på en tv-inspelning och personligen var jag nästan lättad över att inte behöva sitta och vänta i flera timmar på att sedan sitta i ännu några timmar. Jag funderade på att åtminstone köpa en Tonight Show-mugg i giftshopen (som hade oväntat litet utbud), men när det fanns en varningsskylt bredvid som sade att färgen som använts på muggen kunde orsaka cancer(!) så visste vi att det var dags att gå. 🙂

Vi gjorde en liten omväg och gick om Disney Studios, som fanns bara några hundra meter bort. Intressant ställe. Det höga staketet hade Musse Pigg-öron längst upp och den stora huvudbyggnaden hade stora marmorfigurer under taket i form av de sju dvärgarna. Ingen besvikelse från vår sida!

Vi gjorde ett kortare stopp på hotellet för att kyla av fötterna. Sedan satte vi ny fart när jag (halv)tvingade med mig Sara till Samy’s, en fotoaffär (vad annars?) på Fairfax Avenue. Jag trodde först att det var stängt eftersom det såg så mörkt ut, men det visade sig att ingången låg på sidan och väl inne insåg jag att det inte bara var nedervåningen som var en fotoaffär. Hela byggnaden (fyra våningar) var en enda stor fotoaffär. Dregel..!

Efter besöket där tänkte vi göra något vi velat göra ända sedan innan vi åkte till LA: Vi ville gå på bio. Vi gick mot centrala Hollywood (där vi ju visste att det fanns biografer) och kom ganska snart till ett enormt shoppingcentra. En riktig ”mall” som de alltid pratar om på filmer och i tv-serier.

En helt otrolig skapelse. Man fick gå flera hundra meter innan man kom till ingången och väl inne var det som om man förflyttats till ett annat land. Massor av gigantiska affärer för alla smaker och åldrar, en jättefin fontän (som en miniversion av den i Las Vegas) som gjorde ”vattenkonster” (tja, vad kallar man det) och till och med en minijärnväg där det gick en spårvagn..! Det är ju dessutom på väg att bli jul, vilket gjorde färgerna, ljuden och ljusen ännu mer påtagliga. Och alla såg hela och rena ut och bratsen såg ut som om de hade en pappa som heter Aaron Spelling… Det här var så långt från Downtown LA man kunde komma.

Sara hittade Barnes & Nobles och blev överlycklig, så vi kammade igenom samtliga tre våningar. Nä, inte riktigt, för affären var lite för stor för att gå igenom på ett mer ingående sätt. Men oj, vad jag önskar att B&N fanns i Helsingborg eller åtminstone i Lund eller i Malmö…

Men vi skulle ju gå på bio? Jodå, det fanns förstås en biograf i gallerian också. En med fjorton salonger. En grymt imponerande foajé – något annat än Filmstaden i Helsingborg – och med massor av självbetjäningsterminaler där folk själva köpte sina biljetter via pekskärm. Även det imponerande.

Filmen vi enades om att se var ”Derailed” med Jennifer Aniston. Den råkade ha premiär just denna kväll, vilket vi inte visste. Det vi heller inte visste var vad regissören hette. Så när förtexterna började höll vi båda på att ramla av våra (bekväma) stolar: A film by Mikael Håfström..!

Helt otroligt. Här åker man till andra sidan jorden, väljer en film på måfå – och så är det en svensk som har regisserat filmen! Det kändes nästan som när Kalle Anka åkte till Långtbortistan och köpte en souvenir – och så står det ”Made in Ankeborg” i botten… Lite småkul!

Något annat som var småkul… eller tja. Det var så här: Sara har ju varit i USA många gånger (varav ett år som utbytesstudent) så hon är van, men jag har aldrig varit i USA förut – än mindre gått på bio här. Därför var det intressant att se hur det fungerade jämfört med Sverige. Hur lång var reklamen? Skulle det göras en paus mellan reklamen och filmen? Såna saker.

Tydligen är de inte så glada på folk som pratar under filmen. Sara och jag pratade en del med varandra under trailerfilmerna (bl.a. för att diskutera jämförelsen mellan USA och Sverige), varpå plötsligt en kvinna som satt bredvid oss nästan övertydligt hyschar oss..! Vi pratade verkligen inte högt. Och filmen var ju inte ens igång! ”Allvaret” underströks också precis innan filmen gick igång, då en förinspelad röst uppmanade oss alla att inte störa, så ”don’t talk during the movie”. Fast visst, det är ju rätt…

I övrigt förlöpte filmtittandet väl. Det jag blev mycket överraskad av var publikreaktionerna. Jag ska inte avslöja vad som händer i filmen (för den lär väl inte komma till Sverige förrän efter nyår…), men när det hände en viss sak i en scen (det goda tycks vinna över det onda) så applåderade publiken..! Fast det var inget mot hur den amerikanska biopubliken reagerade under Independence Day, som jag fick höra av Ida D på den tiden det begav sig.

Till sist blev det till att dela en pizza från Pizza Hut i hotellsängen ihop med varsin sjuttiofemcentscola från läskautomaten i korridoren. I morgon blir det förmodligen besök vid havet. Sara påstår att hon tänker bada. Och jag ska väl åtminstone se till att doppa fötterna. Det är ju ändå mitt första möte med Stilla Havet.

This just in! Vi har sett Hollywood-skylten! Den fanns där (förstås) hela tiden, men moln (och förmodligen smog) gjorde den osynlig. Ahh, äntligen…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s