Dagsrapport, dag #2…
Dagens stora ämne på samtliga nyhetssändningar på TV: Det regnar!
Jepp. Tydligen är regn något så otroligt unikt att folk helt stannar upp med vad de gör och bara tittar upp på himlen. På morgon-TV kunde jag och Sara se den ena rapporten efter den andra (givetvis LIVE från samtliga reportrar) där regnets karaktär beskrevs. Det var gissningar om hur mycket det skulle regna, exakt var i The Los Angeles Valley det skulle regna och om det skulle hålla på till kvällen.
Otroligt. Det enda som var något sånär värt att rapportera var väl om det skulle komma stormfloder. Det har ju brunnit en hel del i trakterna (läs: i bergen) och om det kommer mycket vatten på en gång så kan det komma enorma lerfloder nedför sluttningarna.
Dagens uppgifter handlade egentligen om två saker:
- Åka och hälsa på Jacob och hämta upp sakerna jag beställt på nätet.
- Leta upp en bio och se en film.
Vi lärde oss några saker den här dagen. För det första: Los Angeles är skiiitstoooooort! Det som ser ut som en kort sträcka på kartan är verkligen inte en kort sträcka i verkligheten. Den är inte lång heller. Den är megalång.
För det andra: Kollektivtrafiken suger. Bigtime. Tunnelbanan är ju bara utbyggd längs vissa sträckor och går därför inte att använda om man ska utanför de värsta turiststråken.
Så vi fick åka buss, vilket var en intressant upplevelse (som så mycket annat här). Busslinjen går precis utanför dörren, så vi hoppade på en buss som gick mot Santa Monica (där Jacob bor). Genom en turistkarta listade jag ut att vi skulle av någonstans där Wilshire Blvd började komma upp i husnummer över 12.000.
Då ryckte vi i snöret (några stoppknappar finns inte). Men inte stannade bussen inte. Nejdå. Det visade sig att busshållplatserna har ett avstånd på flera kilometer mellan sig. Åtminstone kändes det så. Vi passerade kvarter efter kvarter tills bussen äntligen stannade.
Så jag förstår att folk helst kör bil. Det skulle krävts en hyrbil för att komma tillbaka den vägen vi behövde gå.
Efter besöket hos Jacob (sorry Jay, jag får skriva mer om Dig senare!) bestämde vi oss för att ta taxi tillbaka till hotellet. Det regnade klistrigt regn och vi kände inte för att gå tillbaka till busshållplatsen i X antal kilometer.
Och här var det tredje vi lärde oss idag: Taxichaufförerna kan inte vägen. När vi sade vart vi skulle, så var frågan direkt: ”So which way is that?” Eh, you tell us!
Nåväl, jag var ju väldigt bra på orientering i skolan, så jag visste vart vi skulle på ett ungefär. Men det gick inte fort. Fastän det inte var rusningstrafik, så tog det lååång tid att ta sig från Santa Monica till Koreatown. Det hjälptes inte av att chauffören hävdade att han behövde köra långsamt: ”You got to be careful when driving in the rain.”
Skulle vilja se folk köra på skånska vintervägar med blötsnö! Tydligen ingår inte halkkörning när man tar körkort här. Amazing.
Framåt seneftermiddagen skulle vi så försöka leta upp en bio. Och det gick… inte alls bra.
Vi hade ingen aning om var ställen låg någonstans i L.A., men vi tänkte att Downtown låter ju som ett ställe där det finns många saker. Så på bussen igen, fast österut istället. Bad idea!
Downtown L.A. är nämligen rejält slummigt. Medan vi gick runt och försökte leta upp något som alls liknade en biograf, så blev det allt mörkare och allt mer creepy. När vi till slut kom till vad som verkade vara Homeless People HQ så vände vi.
Det slog oss att vi inte hade sett en enda biograf på hela tiden vi varit här. Och detta i Los Angeles, staden som lever på film för bövelen!
Men skam den som ger sig. Så ner i tunnelbanan och norrut till Hollywood. Och boy, did we hit the jackpot!
Oh yes. Plötsligt var vi omringade av neon, människor och vackra byggnader. Grauman’s Chinese Theatre, Kodak Theater (där de har Oscarsgalan) och Hollywood Walk of fame – för att nu nämna några.
Vi gjorde ett besök på Virgin Mega Store, som verkligen hade det mesta..! Vi bestämde oss snabbt för att inte handla där förrän sista dagen – och då ska vi göra av med alla pengar vi har kvar!
Till sist åt vi en trevlig middag på Dennys, en kedja som borde komma till Sverige.
Okej, klockan är sent på kvällen här nu och vi hoppas på bättre väder i morgon. Spännande fortsättning följer…
(Filmcitaten får vänta tills jag kommer hem igen.)
Rymdfrost 