Touchdown

Så var jag då äntligen i USA…

Flygningen gick bra. Det tar på krafterna att sitta i elva timmar och inte göra mycket mer än… att sitta.

Men jag måste ge komplimanger till KLM, flygbolaget jag åkte med. Det var mat flera gånger under resan och dessutom bjödde på hörlurarna (till skillnad mot det flygbolag jag åkte med till Kanarieöarna för några år sedan).

Den ena flygplatsen var större än den andra..! Först blev jag imponerad över Kastrups storlek. Sedan visade det sig att Schiphool i Amsterdam var storleken större. Vi ska inte prata om hur stort LAX var.

För att nu inte nämna storleken på Los Angeles. För att spara pengar (30-40 dollar på en taxi var iofs billigt, men är man snål och vill komma undan ännu billigare så…) åkte vi med kollektivtrafiken. Därför tog vi matarbussen (gratis) till närmaste tunnelbanehållplats, där vi köpte varsin biljett (3 dollar var).

Men oj, så lång tid det tog… På kartan över tunnelbanesystemet syns det att de inte precis hunnit bygga ut hela L.A., men den är ändå tillräckligt stor för att man ska hinna bli både trött och hungrig innan man tagit sig från ena änden till den andra.

Det märktes att de inte direkt tänkt på kollektivtrafik från början i den här staden. ”Tunnel”banan ligger nämligen till stora delar ovanför jord, delvis går den på pelare och delvis går den på gatuplan (vilket gjorde att tåget ibland fick stanna vid rödljus..!).

Nåväl, det är morgon här just nu och vi ska ge oss ut och se på stan. Mer info senare – och jag hoppas även lite bilder, även om det verkar svårt – så småningom.