Det fanns för länge sedan ett företag som hette Beagle Bros. Jag kom i kontakt med det när jag letade efter program till min första dator, Apple II.
De gjorde flera små och stora program, till nytta och nöje. Och deras framtoning var rätt så annorlunda. De använde vad som såg ut som kopparstick från 1800- och tidigt 1900-tal i sina annonser och manualer. (Det finns en stor minnessida för den som vill grotta ner sig ordentligt.)
En av dessa bilder minns jag särskilt:
Jag tror detta var första gången som jag stötte på begreppet backup, eller säkerhetskopiering som man säger på svenska. Då, på den tiden, var det både lättare och svårare att säkerhetskopiera sina filer. Om man hade en diskett med viktigt innehåll, var det bara att kopiera den. Samtidigt blev det många disketter, förstås… Och så skulle man komma ihåg att kopiera också.
Senare kom det särskilda program som kunde hjälpa till att kopiera viktigt material, men då fanns det samtidigt så pass mycket att kopiera – kanske rentav på flera olika lösa hårddiskar – att det blev oöverskådligt.
Lösningen, åtminstone för mig, blev en tvåstegsraket: En NAS och CrashPlan.
NAS står för Network-attached storage och är, enkelt uttryckt, en samling med hårddiskar som kan fungera som en enhet. På så vis kan man samla allt sitt material – oavsett om det är texter, bilder, filmer eller någonting annat – på en plats och sedan komma åt detta material från flera olika datorer (även utifrån via Internet). Man kan också göra så att flera olika användare har varsitt konto och därmed sitt privata utrymme på den.
CrashPlan är en backuptjänst, som är det bästa som jag har stött på inom området. Dels kan man använda den för backup mellan egna och andras datorer (vilket har varit gratis), dels kan man använda den för backup i deras molntjänst (vilket har kostat, men inte så mycket).
Faktum är att CrashPlan har varit så bra och fungerat så smärtfritt, att jag har rekommenderat den till familj, vänner och bekanta. Allt för att få dem att inse att de behöver en backuptjänst, nu hellre än senare.
Allt med CrashPlan är sant. Eller var sant, ända fram tills i går. Då kom företaget bakom med beskedet att de överger marknaden för privatpersoner och i stället enbart kommer att satsa på företag och organisationer:

När detta skrivs, knappt ett dygn efter att inlägget gjordes, har det kommit väldigt många – och väldigt arga – kommentarer. Ingen, inklusive undertecknad, kan förstå företagets agerande.
Finns det mer pengar att hämta genom att rikta sig mot företagsbranschen? Tydligen. Men de måste väl ändå ha tjänat pengar på alla privatpersoner? Och om de inte gjorde det, varför inte försöka att höja avgifterna först innan man bara säger »tack och hej«? Nu lämnas hundratusentals användare i sticket. Visserligen har vi drygt ett år på oss att hitta andra alternativ, men problemet är att det egentligen inte finns några alternativ.
CrashPlan har nämligen gett oss några saker som är svåra att hitta hos andra, åtminstone på samma plats:
- Obegränsat med utrymme. Jag är alltid skeptisk till sådana uttryck, för det brukar alltid finnas något finstilt någonstans som begränsar (inte minst om det gäller mobilabonnemang), men det verkar som att folk har kunnat ladda upp flera terabyte utan att CrashPlan ens så mycket som hickat.
- Obegränsad versionshistorik. Denna är otroligt viktig. Och en sak som skiljer rena filsynkningar från riktiga filbackuper. Jag vet att en del använder tjänster som Dropbox och OneDrive för att ha sina filer på mer än ett ställe. Men dessa tjänster är i första hand tänkta att synka filer, inte att ha backup på dem. Om du raderar en fil på datorn, så raderas den även i molnet. Och beroende på vilket avtal du har, så kan den raderade filen kanske sparas, kanske inte, för att så småningom försvinna för gott. En del tjänster har inte ens versionshistorik, vilket innebär att om du råkar spara över ditt viktiga Worddokument med »3j9v89jelkjolkja0ui« och annat obegripligt, så är det kört. Då är ju Worddokumentet i molnet exakt likadant.
- Säkerhetskopiering till egna och andras datorer. Detta har varit en mycket omtyckt egenskap. Förutom att köra backup till CrashPlans eget moln, har jag kunnat ha en NAS stående hos svärmor som kunnat ta emot mina filer där. På det viset kunde både mitt hus och hela serverhallen hos CrashPlan brinna ner samtidigt, och så hade jag ändå haft total tillgång till mina filer. Jag kunde dessutom välja flera »måldatorer«, både egna och andras, och sprida ut mina filer (och därmed mina risker) på flera ställen.
- Total valfrihet för filval. Detta låter kanske konstigt för den oinsatte, men det finns överraskande många backuptjänster som inte låter användaren välja exakt vilka filer/mappar som ska säkerhetskopieras. Vissa har som automatik att välja allt som finns i användarens standardmapp för dokument. Vissa tillåter bara användaren att välja det som finns på den egna datorn (vilket alltså utesluter saker som finns på externa hårddiskar och NAS:ar). Men med CrashPlan kunde man välja helt fritt, både bland filer och mappar. Så länge det var något som man kunde komma åt via datorns filhanterare, så gick det att säkerhetskopiera.
- Låg kostnad. Var det månne denna som satte spiken i kistan för privatpersonerna? Jag minns inte exakt vad jag betalade, för jag betalade in för flera år i förväg, men det kan inte ha rört sig om mer än runt 100 kronor i månaden. Och det är billigt för en sådan här tjänst.
CrashPlan själva förordar två olika alternativ: Antingen att man migrerar till deras företagstjänst (som jag fortfarande inte vet om man kan göra som privatperson) eller att man går över till Carbonite.
Det förstnämnda är jag inte så intresserad av. Dels eftersom jag därmed sponsrar ett företag som (uppenbarligen) har en dålig kundpolicy, dels eftersom jag då mister möjligheten att säkerhetskopiera till svärmors dator.
Carbonite verkar visserligen hålla en bra prisnivå, men deras tjänst passar heller inte så bra. De erbjuder versionshistorik, men den fungerar i nuläget inte för Mac..! Och filer som är större än 4 GB måste läggas till manuellt! Helt otroligt.
Så… just nu letar jag efter ett nytt hem till de snart 5 terabyte (eller runt 5.000 gigabyte) som jag behöver säkerhetskopiera. Jag har drygt ett år på mig att lösa problemet. Förslag mottages med tacksamhet.