Jag ska börja med att säga att 2025 utan tvekan är det hittills sämsta året jag har upplevt.
Nej, inte för att jag fyllde 50 år. Den biten var väldigt odramatisk. Inte för att jag har fastnat i någon livskris heller. Inte än i alla fall.
Men dödsfall och sjukdomar bland nära och kära har verkligen präglat detta år, som vad mig anbelangar inte kunde ta slut fort nog.
Det enda riktigt positiva som har hänt oss under året var lyckligtvis någonting som var både väldigt stort och väldigt positivt: Vi åkte äntligen till Japan. Och resan blev faktiskt ganska exakt som vi hade drömt om, önskat, hoppats på och planerat.
Till slut fick jag energi nog att berätta om denna ljuspunkt. Därav att denna sommarupplevelse inte dyker upp här förrän 2026 gjort sitt intåg. Sumimasen.
Drömmen om Japan
Men varför åka till just Japan? Vad var det som lockade med det landet?
Mitt första (tror jag) minne av landet Japan är någon form av väggbonad, som hängde i mina föräldrars sovrum. Den hade en svart bakgrund och olika motiv från Japan målade/tryckta på den.
Väggbonaden köpte min pappa när han reste till Japan under tidigt 1970-tal. Varför han åkte dit, och dessutom utan min mamma, vet jag inte riktigt. Var det en bucket list-grej? Var det på grund av jobbet? Nu är det för sent att fråga.
För mig personligen är det annars främst tre saker som, så att säga, har satt landet på kartan för mig:
- Starzinger, en animeserie, som jag har för mig kunde köpas på vhs-kassett på bensinmacken BP i Åstorp. Nostalginerverna kittlas rejält när jag hör intromusiken!
- Shogun, tv-serien från början av 1980-talet, som jag och min pappa följde slaviskt. Romanen stod i bokhyllan därhemma, men det tog nästan 20 år innan jag faktiskt läste boken. (Nu finns det en nyinspelad version, som är väldigt bra, även om den inte följer boken lika bra.)
- Den tredje saken är den som kom in senast (och alltför sent!) i mitt liv: Studio Ghibli-filmerna. Jag och min familj älskar deras filmer! 😍 De är vackert gjorda, har enormt minnesvärda karaktärer och ofta oväntade händelser och avslut. De slutar inte alltid lyckligt, vilket är uppfriskande efter att ha sett alldeles för många filmer gjorda efter Disneys recept. (Inte för att det är något fel på Disney, men de följer alldeles för ofta samma sorts mall.)
Planeringen inför resan
Min familj hade pratat om en Japanresa vid många tillfällen och vi hade förstås samlat på oss många platser, maträtter och annat som vi borde besöka/äta/etc. Samtidigt som vi var medvetna om att det aldrig skulle vara möjligt att hinna med allting. 😅
Men när skulle vi åka? Hur länge skulle vi vara borta? Och vad skulle vi egentligen göra där?
Tidpunkten kom på ett vis naturligt. Eftersom 2025 var året då jag fyllde ett halvsekel, sade min kära hustru att resan skulle bli hennes 50-årspresent till mig. Jag är väldigt, väldigt tacksam för detta! 😘 Sommaren var också den naturliga tidpunkten att resa, eftersom vi skulle ha semester/sommarlov då. Att Japan därmed skulle vara svinvarmt och fuktigt var inte mycket att bry sig om.
Vår och höst brukar annars anges som de bästa tidpunkterna att besöka landet. Andra menar att bästa tidpunkten att besöka Japan är helt enkelt när man har råd till det. Jag håller med!
Jag avskyr flyg, men det var förstås flyg vi skulle ta oss dit med. Valet föll till slut på SAS, av två anledningar: De flög nonstop Köpenhamn–Tokyo, vilket skulle göra att vi slapp oroa oss för mellanlandningar och missade anslutningar (och förlorat bagage!). Vi skulle dessutom avresa och ankomma på vettiga tider, då avresorna skulle ske runt lunch respektive tidigt på förmiddagen.
Vi visste att det inte skulle vara lönt med endast en vecka, för första och sista dagen går ju oftast att räkna bort direkt. Två veckor var mer rimligt. Men till slut slog vi till med tre veckor. Risken finns ju att vi aldrig mer åker dit, så lika bra att njuta så mycket som möjligt!
Två saker var vi väldigt överens om. Det ena var att vi inte ville ha en upprepning av vår tågluff 2019, när i princip allting var planerat från första till sista händelsen. Vi behövde mer luft den här gången, så att vi inte bara besökte en massa platser utan att vi faktiskt fick ha semester också.
Det andra var att vi hade två platser vi garanterat, absolut och utan tvekan bara måste besöka: Ghibliparken och Ghiblimuseet! Eftersom dessa besök behövde förbokas långt i förväg, var vi tvungna att planera lite för att få resan att passa ihop med dessa besök.
Vi gjorde ändå upp väldigt långa listor på platser att besöka och saker att göra, men dessa fick till största delen vara preliminära och eventuella, inte några absoluta måsten. Även om vi hade tillbringat sex eller sju veckor i Japan, så hade vi ändå inte hunnit med allting på våra önskelistor. Det var bara att acceptera.
Till sist var vi också överens om att hyra bil.
De gånger vi har hyrt bil på tidigare semestrar så har vi aldrig ångrat det. Det blir en helt annan upplevelse när man lyckas komma utanför promenad- och busstråken.
Men vi hade förstås vissa betänkligheter. Japan är ju ett av de få länder i världen som kör på vänster sida. Jag har visserligen provat på det förut, i England, men det var 20–25 år sedan. Och min hustru Emelie, som var tänkt att bli ordinarie förare, hade aldrig kört på vänster sida. Men hon är en väldigt duktig bilförare, så vi hade inga tvivel på att det skulle gå bra! (Spoiler alert: Det gick bra.)
Under planeringens gång insåg jag att Japan kanske inte var lika futuristiskt och elektroniskt som jag trodde.
Det analoga Japan
»Japan ligger tio år före oss!«
Ovanstående är ett uttryck som jag har hört otaliga gånger. Japan påstås vara ett högteknologiskt land med fiffiga manicker, moderna tåg, automatiserade restauranger och robotar som umgås med pensionärer på ålderdomshemmen.
Det folk pratar mindre om är hur otroligt analogt och nästan bakåtsträvande Japan också är! Eller ja, ”bakåtsträvande” är kanske överdrivet, men ändå.
Bara en sådan sak som deras webbsidor. Många ser ut som om de togs fram i slutet på 1990-talet och sedan stannade i utvecklingen. Ja, det finns (möjligen goda) anledningar till varför, men ändå. 😁
När jag köpte tågbiljetter på nätet förvånades jag över hur omständligt och oöverskådligt det var att köpa biljetter på Shinkansen jämfört med exempelvis SJ:s tåg här i Sverige. Testa själv exempelvis på JR Wests hemsida att se tågen mellan Osaka och Kyoto. Ingen hjälp med att fylla i stationsnamnen. När du väljer datum får du inte se vilka veckodagar de olika datumen gäller. Av någon anledning kan man bara välja mellan ett och tre sökresultat..! »Transfer time«, alltså tiden för ett tågbyte (om sådant krävs), kan man sätta som »standard«, »longer« eller »longest«, men inte någonstans står det vad dessa val innebär i faktiska minuter. Ej heller står det vad det är för skillnad mellan »Green Car« och »GranClass«.
När du väl har hittat en avgång som verkar fungera, hamnar du på en helt annan sajt för att genomföra själva bokningen. Du kan inte se hela tågets layout eller vilka säten som är lediga direkt, utan måste klicka dig fram till varje enskild vagn. Eller ja, innan vi ens kommer dit så måste man mata in förnamn, mejladress och ange en personlig kod, och därefter godkänna användarvillkoren. Detta sker varje gång man använder tjänsten…
Därefter får man välja om man vill välja plats själv eller accepterar ett förslag direkt, och så måste man säga om det är »one-way basic fare ticket«, »roundtrip basic fare ticket« eller det mer kryptiska »no basic fare ticket«. Det går att klicka på »Next (New reservation)«-knappen utan att välja det föregående, men då möts man av ett felmeddelande och får gå tillbaka. Till slut kan du välja plats och så småningom betala.
Helt sjuk konstruktion!
Jag föredrar SJ:s mer minimalistiska design. Testa själv på deras hemsida att göra samma sak, fast mellan exempelvis Linköping och Stockholm. Det börjar med att de direkt på skärmen fråga »vart vill du resa?«. Sedan kan man på en och samma sida välja 1) avrese- och destinationsort, 2) enkelresa eller tur och retur, 3) datum (med veckodagar tydligt angivna!), och 4) hur många och vilka resenärer man är. Därefter får man upp massor av avgångar, med information om avgångs- och ankomsttider, om det är byte eller ej, vilka tåg som körs, om det är SJ:s egna eller regionala tåg och vad det kommer att kosta.
Ja, förlåt att det blev en lång utläggning om tågbokningssidor på nätet, men detta är bara ett exempel på att Japan inte ligger tio år före oss andra – åtminstone inte på samtliga områden.
Att använda japanska hemsidor blir inte heller lättare av att japanerna har en förkärlek för att skriva viktig text som bilder (och enbart som bilder), vilket gör att det inte räcker att köra Google Translate i webbläsaren. I vissa fall har jag fått komplettera med GT i mobilen och sedan fotografera av datorskärmen…
Jag har också varit med om att flera hemsidor jag har använt inför resan har varit nedstängda på nätterna (japansk tid) »på grund av tekniskt underhåll«. Exempelvis har jag inte kunnat boka/köpa tågbiljetter på kvällen svensk tid, utan behövt vänta till morgonen/förmiddagen för att det ska vara »rätt« tid i Japan. Supermärkligt! Är det någon som sitter och fixar biljetterna manuellt på andra sidan?
Inte en reseberättelse som andra
Nåväl. Jag ska snart gå in på det mer intressanta: Hur resan faktiskt var.
Jag ska bara lägga en liten nota bene först. Min tanke var egentligen att göra en vanlig ”bloggberättelse” av vår resa, liknande den som jag gjorde när vi tågluffade runt i Europa sommaren 2019. Det var dock ganska krävande att sitta varje dag och skriva så mycket som jag gjorde.
Därför bestämde jag mig för att bara göra kortare anteckningar i telefonen och i övrigt förlita mig på mitt minne (stort misstag det sista, haha!), för att kunna njuta mer av upplevelsen medan den faktiskt skedde.
Jag är inte helt övertygad om att det var en bra idé. Ja, det var jobbigt att skriva varje dag under tågluffen, men jag älskar att kunna gå tillbaka till varje enskild dag och läsa om små detaljer som jag plötsligt kan uppleva igen. Eftersom det mänskliga minnet är som det är, ser jag det snarare som nödvändigt att exempelvis ta en bild och/eller skriva någon rad när jag har upplevt något, än att prioritera det klämkäcka ”lev i nuet”.
Hur som helst: Detta är förklaringen till att du som läsare inte kan läsa vad vi gjorde exakt varje dag. 😌
Okej, nu ska jag bara författa resten av inläggen också!
Rymdfrost 