Arbetsvecka 29, del 4 av 5

Ännu ett ganska enkelt schema stod för dagen: Ner till Malmö, rast, upp till Helsingborg, rast, upp till Halmstad och sedan vända direkt ner till Helsingborg. Arbetsdagen börjar rätt tidigt, men slutar redan vid 13-tiden.

Vi jobbar ju varannan helg, så om man då kan få en »halv« lördag till godo så är det väldigt uppskattat. Det blir som en bonus. En bonus, som gjorde att jag efteråt kunde ta mig till ett kalas för en god vän i Eslöv.

På väg från mitt tåg till rastlokalen gick jag förbi spår 5, där SJ:s nattåg från Stockholm precis hade kommit in. Det strömmade ut massor av folk.

Lite kuriosa: Nattåget Stockholm-Malmö har tågnummer 1, medan nattåget åt motsatta hållet har tågnummer 2. De är, mig veterligen, de enda tågen i Sverige som har ett tågnummer som är endast en siffra långt.

Det är kul att dessa tåg fortfarande körs. Det är något väldigt romantiskt och nostalgiskt över nattåg, där folk går och lägger sig i en stad och vaknar upp på väg in i en helt annan stad. Nattågen var länge nedläggningshotade, men den faran verkar vara över nu. SJ kommer till och med att modernisera fordonsflottan framöver.

Under rasten hörde jag mina kollegor prata om att arbetsgivaren nu hade börjat ringa in folk och beordra dem att jobba övertid. Det är så dålig tillgång på lokförare nu under sommaren, att tåg riskerar att stå stilla annars.

Själva tvånget var inte så uppskattat bland de församlade. Samtidigt vet jag att det är många som tar övertid frivilligt. Vissa pass är det till och med konkurrens om. Faktiskt ska jag själv ta ett extrapass om en dryg vecka, vilket är väldigt ovanligt.

Eftersom resan upp till Helsingborg löpte på utan problem, ska jag ta upp en annan sak som annars kan vara rätt så störande.

För den som vill bli lokförare, har det länge sagts att de har goda utsikter att få jobb. Men för den som redan är lokförare, är det inte alltid så bra utsikt.

Under sommarhalvåret är det vanligt med enorma svärmar av insekter. Då är det viktigt att försöka hålla rutan så ren som möjligt. Hos mig går vindrutetorkaren ofta och länge. Åtminstone om det finns spolarvätska att tillgå. Och torkarbladen är okej.

Tyvärr brister detta ibland. Och även om torkarbladen fungerar och vätska finns, så finns det förare som inte verkar bry sig så mycket om det. Kanske är de rädda att det inte finns någon spolarvätska? Då kan det lätt bli ännu värre än det var förut, för då smetar man ut allting.

Jag provar nästan alltid om det fungerar. För en vindruta full med insekter, med en lågt stående sol och långa skuggor över spåren – samtidigt som man kör i 180 km/h – ger inte mycket till förvarning om någon eller något skulle befinna sig på eller nära spåret.

Så här såg det ut på fronten på ett av mina tåg denna dag:

Varje liten prick är en insekt av något slag, som i hög fart har naglat sig fast.

I Helsingborg blev det en lite jobbig situation. Den avlösande föraren kunde inte hitta sin környckel..! Det är lite av en mardröm. Han fick till slut leta fram sin reservnyckel, som vissa – men inte alla – förare har.

För att kunna starta ett Öresundståg och köra det, krävs det dels en környckel och dels en personlig inloggningskod. Det har pratats om att környcklarna alltid skulle sitta i eller att de rentav skulle ersättas med ett reglage, eftersom vi har koden som skyddar mot obehörig användning, men det skyddet kan i nuläget kringgås. Exakt hur skriver jag förstås inte ut här. 😉

Hade inte föraren haft en reservnyckel, hade han förstås fått köra vidare och jag stått där utan nyckel. När jag sedan skulle ta över nästa tåg, hade den föraren i sin tur inte fått någon nyckel av mig. Och så vidare – tills »kedjan« hade kommit till någon som haft två nycklar. Fast det kunde också ha varit så att någon nyckellös förare hade haft som nästa uppgift att starta upp ett nytt tåg. Och då hade det tagit stopp.

Med andra ord: Håll noga koll på din környckel.

Under rasten i Helsingborg tog jag en promenad, och träffade snart på en gammal vän som jag inte har sett på väldigt många år. Trevligt! Jag hoppas att tågresan till København löpte utan problem.

Det var väldigt många och väldigt högljudda motorcyklar som kom körandes på Järnvägsgatan/Drottninggatan. De samlades uppe vid Terrasstrapporna. Kan det ha varit någon lokal Harley Davidson-klubb som kommit på besök? Nåväl, även om de är fina att titta på, så har jag lika stor lust att köra motorcykel som att flyga till Thailand på semester. Det vill säga: Ingen alls.

Jag var tidigt nere på plattformen för att ta över tåget norrut. Sedan något år kör även SJ tågtrafik mellan Malmö och Göteborg, även om de inte kör lika ofta som Öresundstågen. Just den här timmen var det dock dags för deras avgång, som låg 11 minuter före vår avgång.

Det måste vara en ständig kamp för deras personal, att informera folk om att de förmodligen är på fel tåg. För har man köpt en biljett till Göteborg och man står och väntar på ett tåg till den destinationen, så ligger det nära till hands att gå på det tåg som har just Göteborg som destination – även om det inte exakt matchar avgångstiden.

Ja, men si, det kan man inte få, utan Guds särskilda nåd, och det är inte allom givet att få den. (Källa)

Jag undrar just hur de gör på SJ-tåget om det trots allt kommer på folk utan giltig biljett. Tvingas de att köpa en ny biljett? Släpper de av personen i Ängelholm, trots att de inte stannar där normalt? Eller får de följa med till Halmstad (deras första uppehåll efter Helsingborg) utan kostnad?

Det kan synas byråkratiskt och icke-serviceaktigt att göra denna uppdelning mellan olika resenärer, men det här är inte konstigare än att man inte kan ta vilket flygbolag man vill mellan Stockholm och Malmö med exempelvis en SAS-biljett, även om det råkar vara mellan samma orter.

Resan upp till Halmstad löpte väl. På den korta rasten där passade jag på att fortsätta den konversation på Facebook som jag påbörjat tidigare.

Det finns nämligen en särskild FB-grupp som är till för pendlarna över Öresund. De har haft det riktigt jobbigt under lång tid på grund av sena och inställda tåg, och de spårarbeten som förekommer sporadiskt. När sedan gränskontrollen kom, med långa uppehåll och krångel både på den danska och den svenska sidan, blev det så illa att många inte bara slutade pendla med tåg utan i vissa fall även sade upp sig från arbetet på andra sidan sundet.

Nå, jag förstår att stämningen inte är den bästa i gruppen, men jag kan likväl inte låta bli att kommentera när de tvunget ska korsfästa fel personer. Skånetrafiken har sina brister och ska kritiseras för dessa, men att kritisera dem för att Banedanmark inte gör bra utrop på Københavns Hovedbanegård är ju att missa målet helt och hållet. Därav min kommentar till en av kritikerna, som jag såg jobbade på Københavns kommune…

Jag fick i hast lämna debatten tillfälligt för att köra mitt sista tåg för dagen: Halmstad till Helsingborg.

Strax före Ängelholm kom tågvärden in i förarhytten. Tre gånger om året vill Skånetrafiken ha uppgifter om hur många som går av och på tågen vid varje station. Denna statistik ligger sedan till grund för beslut om olika förändringar i tågtrafiken. Av någon underlig anledning (jag gissar ekonomi) ligger detta räknande på tågvärdarna. En närmast omöjlig uppgift, särskilt när man är ensam på ett 160 meter långt tåg med hundratals resenärer. Därav hennes besök i förarhytten, varifrån hon skulle ha en bättre översikt.

Det roliga i det hela är att det tydligen är »förbjudet« för tågvärdarna att anteckna jämna tal. Skulle det gå på exakt 30 personer på en station, så »måste« de skriva 31. Annars kan mottagande part tro att de bara har höftat en siffra och inte räknat på riktigt. Jag vet inte om detta stämmer, men jag har å andra sidan aldrig sett ett av dessa räknepapper där det har funnits ett jämnt tiotal…

Enligt en annan uppgift hyr Skånetrafiken in externa räknare på Pågatågen, för att sköta räkningen där..! Helt otroligt. Detta vore ju något att kritisera dem för.