Världens undergång

end_of_the_world
(Royaltyfri bild från Pixabay)

Trots titeln på det här inlägget, så handlar det inte om Trump…

Jag har många intressen i livet. Ett av dessa är att läsa böcker, och se på filmer, om världens undergång. Det är inget som jag önskar mig i verkligheten, men det är en kittlande variant av »what if?«. Vad skulle hända om ett supervirus slår ut nästan hela mänskligheten? Eller en asteroid slår ner med förödande kraft?

Varifrån jag har fått denna »böjelse«?

Min gissning är filmen Invasion of the Body Snatchers från 1978, som jag såg som ung och påverkbar. 😉 Det är egentligen en nyinspelning av originalet från 1956, men det visste jag inte då.

Jag älskade (och älskar) så många delar av den filmen (spoiler alert!). Först och främst får man följa utvecklingen sett ur några få personers perspektiv. Det är annars något som oftast saknas i moderna undergångsfilmer, där vi får se hela händelseförloppet i Vita huset, i Pentagon och så vidare. Det kan bli spännande ändå, men inte lika spännande – och skrämmande – som när man bara kan gissa sig fram till vad som egentligen händer. (Det är också därför jag gillade filmen Signs.)

För det andra känns händelseutvecklingen naturlig och realistisk, även om det nu handlar om en rymdinvasion med hjälp av växter. Detta är för övrigt något som kommenteras i filmen:

Elizabeth Driscoll: I have seen these flowers all over. They are growing like parasites on other plants. All of a sudden. Where are they coming from?
Nancy Bellicec: Outer space?
Jack Bellicec: What are you talking about? A space flower?
Nancy Bellicec: Well, why not a space flower? Why do we always expect metal ships?

Det börjar så lugnt och oskyldigt. Efter ett regn börjar det dyka upp konstiga blommor lite varstans. En del tar med dem hem. På natten, när folk sover, kopieras deras kroppar och ersätts med en identisk kopia – kontrollerad av en rymdvarelse. Därefter sker »kopieringen« av andra människor snabbare och snabbare.

I början är rymdvarelserna få och får operera i hemlighet. Men så småningom blir de allt fler och kan börja visa sig öppet. Till slut är det människorna som är i minoritet, och som då får dölja sin rätta identitet.

Det hela är väldigt obehagligt. Som vanligt vill man skrika åt karaktärerna: »Men fattar ni inte vad som håller på att hända!« Men varför skulle de göra det? Resan mot undergången är svår att avbryta, när man som karaktärerna inte har helhetsbilden.

Och här kommer vi in på det tredje jag gillar med filmen: Mänskligheten förlorar! Till skillnad från så många böcker och filmer, där vi som art till slut besegrar den utomjordiska fienden, slutar den här filmen med att utomjordingarna tar över hela planeten. Det gick inte att stoppa dem.

Återigen, detta är inget som jag önskar mig i verkligheten, men det är närmast befriande att det någon gång faktiskt går åt skogen.

De senaste åren har jag läst många böcker på samma tema: Mänskligheten är utrotningshotad, av en eller annan anledning. Jag tänkte tipsa om tre av dessa här och nu.


earth_abides_1949_smallDen första boken är Earth Abides, av George R. Stewart.

Storyn i korthet: Isherwood Williams är ute i vildmarken på egen hand, när han blir biten av en orm. Han blir sjuk och tvingas övernatta i en stuga under en längre tid. När han kommer tillbaka till civilisationen, upptäcker han till sin fasa att det inte finns några människor kvar. De dog i en fruktansvärd pandemi som har dödat (nästan) alla andra. Kommer Williams att överleva? Kommer mänskligheten att repa sig?

Den här boken gavs ut 1949, vilket gör det till gammal science fiction. Men det gör inte boken mindre njutbar. Visst, det hade förstås varit intressant att, genom huvudkaraktärens ögon, uppleva hur dagens samhälle hade sett ut om alla människor plötsligt hade försvunnit. Men förutsättningarna för att överleva hade förmodligen varit ungefär desamma.

Det här är en sorglig och intressant historia på samma gång. Jag kände verkligen för Williams. Jag gladdes åt hans framgångar och led under hans motgångar. Det var inte svårt att föreställa sig hur jag själv skulle ha agerat i hans situation.

 

swan_song_coverDen andra boken är Swan Song, av Robert R. McCammon.

Storyn i korthet: Tredje världskriget är här. Kärnvapenstridsspetsarna faller på såväl militärbaser som städer – och både djur, skogar och människor brinner i helvetesugnen. Vi får följa några få överlevande, som var och en på sitt håll försöker hitta en väg i denna okända, nya och skrämmande värld.

Den här boken blev jag inte riktigt klok på i början. För att undvika att baksidestexter avslöjar alltför mycket av handlingen, brukar jag bara läsa så pass lite att jag vet ungefär vad boken handlar om men inte mer än så. Därför blev jag överraskad när det plötsligt kom religiösa inslag i historien.

Spontant kändes det som en väldigt onödig grej att göra. Räcker det inte att följa några överlevande utan att tvunget blanda in gudar och djävular? Men det blev faktiskt bra, riktigt bra. Så här i efterhand känns det nästan som om boken tog slut för snabbt, trots att den var längre än många andra. Jag har lust att läsa om den, bara för att kunna följa historien (eller snarare historierna) en gång till.

onesecondDen tredje boken är One Second After, av William R. Forstchen.

Storyn i korthet: Ena sekunden fungerade allt: Telefoner, lampor, mobiltelefoner… Nästa sekund fungerade inget av detta. På något vis har elnätet och i princip allt elektriskt slagits ut, vilket ganska snart får förödande konsekvenser. Vi får följa vad som händer i ett litet samhälle i nordöstra USA. Men det kunde lika gärna ha hänt var som helst.

Just den här frågan känns igen i allt fler sammanhang: Kan 2000-talets människor överleva utan elektricitet? Hur beroende är vi?

Svaret tycks vara väldigt beroende. Det handlar inte bara om att ha ljus när det är mörkt eller att laga mat på spisen. Om elnäten slås ut och våra elektroniska prylar slutar att fungera, så är vi inte bara tillbaka på 1800-talet. Vi är tillbaka på 1500-talet – och utan den kunskap eller de verktyg som krävs för att överleva på den tiden.

Tänk bara: Hur får du din mat på tallriken? Varifrån kommer den kalla mjölken i ditt glas?

Nästan alla matvaror produceras med hjälp av elektriska maskiner. De bearbetas och förpackas med hjälp av elektriska maskiner. De transporteras med fordon som har elektronik i sig. I vissa fall måste de förvaras kallt, vilket sker med hjälp av elektronik. Om dessa länkar bryts, finns det inte längre någon inströmning av matvaror till städerna. Om elektroniken inte fungerar, finns det snart inget vatten i våra kranar. Och då dröjer det inte länge förrän svälten sätter in.

Det är en sak om exempelvis en solstorm skulle slå ut delar av ett lands energiförsörjning. Men om en sådan skulle slå ut en hel världsdel? Eller hela världen..?

Det är skrämmande tankar. Och alldeles för nära verkligheten.

Det är dags att fundera på att bli en prepper

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s